97,3 igår
minsta igen men nu har jag nog gått upp litet då det blev choklad igår och biopopcorn. Hade jag bara kunnat sluta med tröstätandet så hade jag tappat betydligt mer men....
Där är det som det är! Jag gör mit bästa så gott jag kan och i perioder går det bra sen vid nedfall i humör.... Ja alla som behövt kämpa som jag gjort vet att det inte är så lätt att vara ståndaktig alltid även om man vet att det är det bästa.
Känns bra att inte behöva vika upp magen längre för att klia sig:-)
Där är det som det är! Jag gör mit bästa så gott jag kan och i perioder går det bra sen vid nedfall i humör.... Ja alla som behövt kämpa som jag gjort vet att det inte är så lätt att vara ståndaktig alltid även om man vet att det är det bästa.
Känns bra att inte behöva vika upp magen längre för att klia sig:-)
Var på bildterapi i torsdag
Orkar egentligen inte skriva om det då det drar mig bort från min låtsasvärld men kan ju berätta att min bildterapeft ska börja planera ett möte mellan mig och mina föräldrar som en del i min läkning då jag tyvärr står och stampar litet för mycket på samma ställe. Som alla offer så har jag så många frågor. Jag är dock medveten om att det kan bli en katastrof och de vill förmodligen inte ens komma. För dem tycks jag ju vara död. De har överhuvudtaget ingen respekt för mig och ha aldrig haft det.
Jag sade själv till min bildterapeft att de är herr och fru is som hon har att göra med. Har massvis av tankar om detta ämne men det är svårt att skriva om då det är så nära hjärtat.
Såg Chuck and Larry ikväll (ett gott skratt)
Jag sade själv till min bildterapeft att de är herr och fru is som hon har att göra med. Har massvis av tankar om detta ämne men det är svårt att skriva om då det är så nära hjärtat.
Såg Chuck and Larry ikväll (ett gott skratt)
När de flyttade från Violgatan
i Svedala för något år sedan så hade jag litet saker kvar där fortfarande bla en bokhylla. Där kom bara ett sms från min far hämta den senast då annars slänger vi den. Han kunde inte ens ringa. Senare kom det ju fram att de var jättearga för att jag inte hjälpte till att flytta eller städa. Just då var jag 125 kg tung och sängliggande nästan heladagarna fast det brydde ingen av dem om sig att kolla för de brydde aldrig sig om mig och hur jag mådde. Sen var det ju mindre än ett halvår sen min bror misshandlat mig i tittente och jag var verkligen inte redo för att få på käften igen och jag visste ju att mina föräldrar inte skulle hindra honom. Hur många vill möta en eprson som våldsfört sig p ådem? Sen frågade de mig inte ens om jag ville hjälpa till men så var det ju jag skulle springa ihjäl mig för att hjälpa dem men inte skulle de göra ett dugg för mig ens när jag var ett barn!!
Tom när jag mötte min bror i tingsrätten i trelleborg om tittente så drog han upp att jag inte hjälpt till med städningen av Violgatan och fick än en gång gå ut vinnande med att vara den som hackade ner på mig.
hack, hack, hack!!
Varför tyckte de inte att jag förtjänade att leva eller att ha ett eget liv? Varför var jag inte lika mycket värd som alla andra?
Tom när jag mötte min bror i tingsrätten i trelleborg om tittente så drog han upp att jag inte hjälpt till med städningen av Violgatan och fick än en gång gå ut vinnande med att vara den som hackade ner på mig.
hack, hack, hack!!
Varför tyckte de inte att jag förtjänade att leva eller att ha ett eget liv? Varför var jag inte lika mycket värd som alla andra?
Jag försöker verkligen att bli frisk
men jag vet hur de funkar. Jag vet att de gett mig skulden hos släkt och vänner och JAG VET att de är väldigt trovärdiga när de ljuger och jag har så svårt att acceptera att jag blivit gjord till syndabock för en massa saker som jag inte gjort. Det stör mig så in i för jag är ju offret men de gör mig till skurken. Min far vill inte ens möta mig för att säga till mig varför han gjorde som han gjorde mig. Jag vill sätta dit hnom för allt ont han gjort och han utnyttjat mig så.
Kalles Kaviar Banan
Smakade den idag. Inte så tokig faktiskt banansmaken fanns där. Tom sambon som är så kräsen tyckte ok. Annars var ju tanken när man hörde banankaviar ??????Den blandningen kan väl inte vara god men den gick att äta!
Varför kan jag inte få mitt underverk?
jag behöver det desperat. Jag vill bli fri!!!!
Märker att jag mår sämre nu
och jag blir så arg för jag jobbar verkligen på att glömma, gå vidare och bli frisk. Hur märker jag att jag är sämre?
Normalt brukar jag sova mellan 8-9 timmar om dagen, just nu sover jag 11. Drömde om min fege narcisistiske spermadoantor till far imorse. Vi hade ett av våra välkända gräl där han kommenderade mig, jag protesterade men han vann pga att han så att säga nötte ner mig och knäckte mig. Det är verkligen år och dar sen jag drömt om honom men jag vet ju att jag just nu stör mig som fan på att han kom undan med allt ont han gjort mig. Jag skäms inte för att säga att jag önskar att hemska saker ska hända honom även om det gör mig ledsen att man ska behöva tänka så om sin egen far men när var han en far? Han var väl helt enkelt bara bättre än min mor som slutade vara en mor innan jag fyllt tio!
Är så förbannad på min bror och allt ont han gjort
brukade ju ofta kalla honom monstret till mina föräldrar(vilket de inte gillade) och han är det. Han är ren och skär onska som med berått mod kan ljuga och skada någon och han vet precis vad han gör hela tiden. Hade jag sett hnom så kan jag inte garantera att jag kunnat låta bli att flyga på honom. Att en människa kan vara såelak som han är! och hans blinda sambo hyllade honom som världen snällaste och den bästa man hon mött men det är klart det finns alltid värre arslen. Jag kan i alla fall rakt av konstatera att:
Min bror tog ensam ifrån mig både min far och min mor och han skäms inte för att ha gjort det då han alltid har levt på att vara så elak mot mig som han någonsin kunnat. Bakom ryggen då förstås så att ingen kan anklaga honom för att vara konstig!
Det är jag som skriker!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Min bror tog ensam ifrån mig både min far och min mor och han skäms inte för att ha gjort det då han alltid har levt på att vara så elak mot mig som han någonsin kunnat. Bakom ryggen då förstås så att ingen kan anklaga honom för att vara konstig!
Det är jag som skriker!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Köpte två tulpansorter till idag
om alla blommar till våren så kommer vi verkligen att ha ett tulpanparadis i vår trädgård med över 20 olika sorter och färger. Ska bli kul att se vilken katastrof jag skapat:-) Man har ju liksom inte riktigt koll på de gamla lökarna då vi inte bott här ett år än.
När min bror flyttat ut i tittente
så skulle han ju ha en ny tvättmaskin. Den min mormor hade var för liten. De frågade om jag ville ha den men då jag bodde i en etta så sade jag nej och jag sade även nej för att det var nästan alltid så de gjorde. Han fick något nytt och jag fick det begagnade och av någon anledning så lyckades jag alltid få skuldkänslor för att jag var otacksam.
Hur som helst där trodde jag det var ute ur världen när det ringer på dörren till min lgh! Vem står där om inte min bror och far med tvättmaskinen. Jag protesterade fortfarande och sade nej men de sade att den kunde ju stå där under vintern så slapp den stå ute. Så blev jag fast med en tvättmaskin som jag nästan inte använde men som varje gång jag såg den påminde mig om att min bror fick det stora huset med den stora tomten i tittente medan jag satt här i min etta och kunde inte ens få ut pengarna för huset som ajg hade rätt till.
Det var en händelse och en dag som fick mig att må fruktansvärt dåligt men samtidigt så tänkte jag hela tiden är det jag som är otacksam? Förmodligen för att de alltid fick mig att känna det så.
Hur som helst där trodde jag det var ute ur världen när det ringer på dörren till min lgh! Vem står där om inte min bror och far med tvättmaskinen. Jag protesterade fortfarande och sade nej men de sade att den kunde ju stå där under vintern så slapp den stå ute. Så blev jag fast med en tvättmaskin som jag nästan inte använde men som varje gång jag såg den påminde mig om att min bror fick det stora huset med den stora tomten i tittente medan jag satt här i min etta och kunde inte ens få ut pengarna för huset som ajg hade rätt till.
Det var en händelse och en dag som fick mig att må fruktansvärt dåligt men samtidigt så tänkte jag hela tiden är det jag som är otacksam? Förmodligen för att de alltid fick mig att känna det så.
Grubblat idag
Har väl kunnat hålla mig sysselsatt med något pyssel en och en halv timme ungefär sen har tankarna blivit för stora.
Idag har grubblandet varit mycket på det två människor som jag kallade mor och far.
Fast det gått så lån tid nu så har jag fortfarande fruktansvärt svårt att fatta att människor kan ara så genuint kalla och elaka som de har visat sig vara. Mycket kunde jag tro om dem och mina förväntningar har aldrig varit stora på dem men det här? Denna enorma kyla mot sitt eget barn! Jag då är man gjord av is och saknar både hjärta och alla andra emotionell saker. Hur kan man vara så elaka och kalla mot sitt eget barn och låtsas i så många år att man bryr sig om mig? Har grubblat tusen ggr och är fortfarande i chock över hur de betett sig. Kan inte fatta det de var ju menade att vara min mor och far. Jag ställde alltid upp för dem varför tyckte de inte ens att de var skyldig mig att göra detsamma?
Kan inte fatta det här med hur iskalla de visat sig vara.
Idag har grubblandet varit mycket på det två människor som jag kallade mor och far.
Fast det gått så lån tid nu så har jag fortfarande fruktansvärt svårt att fatta att människor kan ara så genuint kalla och elaka som de har visat sig vara. Mycket kunde jag tro om dem och mina förväntningar har aldrig varit stora på dem men det här? Denna enorma kyla mot sitt eget barn! Jag då är man gjord av is och saknar både hjärta och alla andra emotionell saker. Hur kan man vara så elaka och kalla mot sitt eget barn och låtsas i så många år att man bryr sig om mig? Har grubblat tusen ggr och är fortfarande i chock över hur de betett sig. Kan inte fatta det de var ju menade att vara min mor och far. Jag ställde alltid upp för dem varför tyckte de inte ens att de var skyldig mig att göra detsamma?
Kan inte fatta det här med hur iskalla de visat sig vara.
Selma I miss you
du fick tårarna idag också. Livet saknar väsentlig mening sen du dog. Det var verkligen du och jag mot världen. Du tog hand om mig som ingen annan kunde1
Hämta sent och du får böter
http://www.aftonbladet.se/foraldrar/dagis/article839162.ab
Många föräldrar kan säkert bli upprörda men jag säger ÄNTLIGEN!! Tänk om de hade haft den regeln när jag var liten då hade man kanske sluppit sitta ensam kvar var och varannan dag med den stackars fröken som dragit nitlotten att stanna kvar med mig.
Man är märkt med de där minnena för livet hur mamma eller pappa aldrig kom och hämtade en medan man såg hur alla andra barn försvann med sina föräldrar. Hoppas de håller kvar vid sitt beslut för det kan rädda många barn!
Många föräldrar kan säkert bli upprörda men jag säger ÄNTLIGEN!! Tänk om de hade haft den regeln när jag var liten då hade man kanske sluppit sitta ensam kvar var och varannan dag med den stackars fröken som dragit nitlotten att stanna kvar med mig.
Man är märkt med de där minnena för livet hur mamma eller pappa aldrig kom och hämtade en medan man såg hur alla andra barn försvann med sina föräldrar. Hoppas de håller kvar vid sitt beslut för det kan rädda många barn!
Mått bättre idag än vad jag väntat
mig efter nattens meltdown. Kunde inte slappna av förrän 3 inatt dock så jag sov till nästan 12. Har även den där psykiska träningsvärken som min kropp får vid mentalt jobbigt. Känns mycket som ett maraton har blivit sprungit.
Annars en ganska tråkig lördagskväll då sambon sitter däruppe och pluggar något med militärt då han är en av dem som tycker om att springa i skogen och leka som jag så elakt brukar kalla det då jag verkligen inte tar Sveriges försvar på allvar.
Hoppas dock att det går bra för honom imorgon då man visst måste ha alla rätt på provet.
Jag har inte gråtit idag och det är ju ett plus vet dock inte om jag låtit bli för att jag redan är så trött i kroppen eller?
Annars en ganska tråkig lördagskväll då sambon sitter däruppe och pluggar något med militärt då han är en av dem som tycker om att springa i skogen och leka som jag så elakt brukar kalla det då jag verkligen inte tar Sveriges försvar på allvar.
Hoppas dock att det går bra för honom imorgon då man visst måste ha alla rätt på provet.
Jag har inte gråtit idag och det är ju ett plus vet dock inte om jag låtit bli för att jag redan är så trött i kroppen eller?
Sen blir jag så oerhört ledsen
när min perfekt planerade kväll förstörs. Jag tror inte ens ni kan föreställa mig hur den besvikelsen kan bryta ner mig totalt. Förmodligen för att jag haft så litet total lycka i mitt liv att jag längtar och trängtar så och bygger upp den minsta lilla grej till världens underverk och när det sen inte blir mitt underverk ja då har ni mig nedbruten igen.
Ibland så känns det verkligen som om jag är körd för livet.
Ibland så känns det verkligen som om jag är körd för livet.
Precis haft värsta diskussionen med sambon
just när jag börjat må litet bättre igen så nu är man nerkörd igen. Han är på gränsen till utbränd och jag är utbränd - ja ni hör vilken konflikt det kan bli vid diskussion. Jag bara känner att det går inte att prata med honom det känns som om ingen förstår mig och jag känner mig så ensam. Många gånger så känner jag det som att jag kan lika bra sluta prata helt för det är ändå inte lönt att säga något.
Jag hatar så när vi diskuterar så här dels pga att det ändå inte leder till något.
Ett av mina stora fel är att jag nästan aldrig kan be om hjälp eller säga vad jag tycker förrän efteråt när jag blir ledsen på sambon för att han inte förstod mina pikar. Jag kan inte hjälpa det men det är som om jag inte vågar säga vad jag tycker och tänker ens till honom och så mår jag så dåligt när jag inte gör det. Jag kan riktigt reta ihjäl mig på honom inuti mig.
Sen så känns det som att när han då säger något i en diskussion så vänder han det alltid till att det är mitt fel vilket han förmodligen inte gör men i min hjärna så tas informationen emot på det sättet.
Han är den sista personen på jorden som jag vill bråka med jag älskar honom så.
Jag hatar så när vi diskuterar så här dels pga att det ändå inte leder till något.
Ett av mina stora fel är att jag nästan aldrig kan be om hjälp eller säga vad jag tycker förrän efteråt när jag blir ledsen på sambon för att han inte förstod mina pikar. Jag kan inte hjälpa det men det är som om jag inte vågar säga vad jag tycker och tänker ens till honom och så mår jag så dåligt när jag inte gör det. Jag kan riktigt reta ihjäl mig på honom inuti mig.
Sen så känns det som att när han då säger något i en diskussion så vänder han det alltid till att det är mitt fel vilket han förmodligen inte gör men i min hjärna så tas informationen emot på det sättet.
Han är den sista personen på jorden som jag vill bråka med jag älskar honom så.
Vikten har varit stilla stående i en vecka nu
med tom en liten mini uppgång ingen alarmerande dock. Man kan dock verkligen spåra hur jag mår när man ser på min vikt för mår jag dåligt så faller jag tyvärr så lätt till tröstätandet på plussidan så är jag mycket bättre numera med tröstätandet men jag river mer igen tyvärr också. Det är upp och ner med mig fortfarande som bäst är det i min drömvärld:-)
Värsta mardrömmen imorse
om exvännen bimbobralla. Det var en sådan där otroligt verklig dröm att när man vaknar upp så är man på dåligt humör och de tar timmar innan man hämtar sig.
Jag tänker sällan på henne i verkliga livet utom när jag och sambon råkar köra förbi något som vi var med henne på mm. Sådana saker där det ju är ganska normalt att minnas men i drömmen wow.... Jag drömmer verkligen inte om henne verje natt kanske en natt var tredje månad eller så men aggresionerna jag har till henne skrämmer till och med mig.
Det är andra drömmen i rad som jag verkligen blåser av henne och kallar henne h--a (vilket är något jag nästan aldrig skulle kalla någon i vakna livet) . Jag ryter åt henne, tillrättavisar henne, skriker och har mig i drömmarna.
Önskar bara att jag kunde glömma att hon någonsin existerat även i drömmarna hon förtjänar inte att jag ens drömmer om henne den falska .......
Jag tänker sällan på henne i verkliga livet utom när jag och sambon råkar köra förbi något som vi var med henne på mm. Sådana saker där det ju är ganska normalt att minnas men i drömmen wow.... Jag drömmer verkligen inte om henne verje natt kanske en natt var tredje månad eller så men aggresionerna jag har till henne skrämmer till och med mig.
Det är andra drömmen i rad som jag verkligen blåser av henne och kallar henne h--a (vilket är något jag nästan aldrig skulle kalla någon i vakna livet) . Jag ryter åt henne, tillrättavisar henne, skriker och har mig i drömmarna.
Önskar bara att jag kunde glömma att hon någonsin existerat även i drömmarna hon förtjänar inte att jag ens drömmer om henne den falska .......
Började skriva ett mail till min bror
pga hans skrämseltaktik att hota att slå alla på käften som inte gjorde som han ville så har man ju alltid hållit igen och aldrig fått sagt precis vad man velat säga honom.Tanken slog mig igår att jag hade mycket att få ur mig och att det kanske löst upp några knutar om jag gjorde så. Hade ju gärna mött honom för att diskutera men av rädsla för livet så är det ju tyvärr inte en möjlighet. Karlen kalrar ju inte av att ta på sig skulden för någonting eller att se sina egna fel eller få kritik.
Med risk för att få en galen man efter mig så kommer jag nog att maila det till honom. Om han får det vet jag dock inte då den mailadress jag har till hnom har många år på nacken.
Jag bar hatar honom så för allt han förstört för mig. Mitt liv och barndom och ungdom hade ju varit helt annorlunda om det inte varit för den nyblivna skurupgrabben. Jag hade haft föräldrar idag om det inte varit för honom och jag kan nog tom säga att mina föräldrar hade inte brytit upp sitt 40-åriga äktenskap om han inte existerat.
Han är roten till så mycket ont den grabben och jag hatar hatar hatar hatar honom så för allt ont han gjort.
Med risk för att få en galen man efter mig så kommer jag nog att maila det till honom. Om han får det vet jag dock inte då den mailadress jag har till hnom har många år på nacken.
Jag bar hatar honom så för allt han förstört för mig. Mitt liv och barndom och ungdom hade ju varit helt annorlunda om det inte varit för den nyblivna skurupgrabben. Jag hade haft föräldrar idag om det inte varit för honom och jag kan nog tom säga att mina föräldrar hade inte brytit upp sitt 40-åriga äktenskap om han inte existerat.
Han är roten till så mycket ont den grabben och jag hatar hatar hatar hatar honom så för allt ont han gjort.
Får skriva från sambons dator för stunden
då där är något klydd med min som gör att jag inte kan blogga därför blir det sådär med bloggandet. Mår sådär också om ni ser tv-serien heroes så har ni sätt han som kan radera ut minnet på folk så att de blir helt nollställda.
Efter lördagens besvikelser och jobbiga psykiska händelser så känner jag mig fortfarande så. Helt tom inuti vilket gör att jag sover längre och inte kan ta för mig något nästan på dagarna då det bokstavligen är blankt däruppe. En mycket obehaglig känsla att känna sig som en dum blondin:-)
När det är så illa med mig vilket det alltid blir om jag utsätts för stress av någon slag så är det bara en sak som gäller vila vila och vila. Inte kul alls att vara fast i det stadiet och jag hoppas jag är bättre snart.
Men jag är så stresskänslig så att det inte är klokt.
Skickade ett sms till min far igår; det stod något typ
Jag hatar dig din jävla kuk för att du tog min mor ifrån mig och jag ska göra allt för att förstöra ditt liv.
Det normala borde väl vara att en person svarade på något sådant men inte de i min familj nehej här tiger vi ut dem tills de tröttnar. Jag tror inte jag skulle kunna göra eller säga något som skulle få honom att reagera. Tyvärr så tror jag nu att inte ens om jag stått med en laddad pistol mot mitt huvud och hotat att trycka av så skulle jag fått en reaktion från honom - möjligtvis hade han vänt och lämnat rummet.
Försöker att inte bry mig men jag ska inte ljuga för er - det gör ont som fan i hjärtat att betyda så litet för människor som man trodde man betydde något för och som man gjort vad som helt för och som man kallade familj och försvarade för andra. Det gör ont som fan.....
Efter lördagens besvikelser och jobbiga psykiska händelser så känner jag mig fortfarande så. Helt tom inuti vilket gör att jag sover längre och inte kan ta för mig något nästan på dagarna då det bokstavligen är blankt däruppe. En mycket obehaglig känsla att känna sig som en dum blondin:-)
När det är så illa med mig vilket det alltid blir om jag utsätts för stress av någon slag så är det bara en sak som gäller vila vila och vila. Inte kul alls att vara fast i det stadiet och jag hoppas jag är bättre snart.
Men jag är så stresskänslig så att det inte är klokt.
Skickade ett sms till min far igår; det stod något typ
Jag hatar dig din jävla kuk för att du tog min mor ifrån mig och jag ska göra allt för att förstöra ditt liv.
Det normala borde väl vara att en person svarade på något sådant men inte de i min familj nehej här tiger vi ut dem tills de tröttnar. Jag tror inte jag skulle kunna göra eller säga något som skulle få honom att reagera. Tyvärr så tror jag nu att inte ens om jag stått med en laddad pistol mot mitt huvud och hotat att trycka av så skulle jag fått en reaktion från honom - möjligtvis hade han vänt och lämnat rummet.
Försöker att inte bry mig men jag ska inte ljuga för er - det gör ont som fan i hjärtat att betyda så litet för människor som man trodde man betydde något för och som man gjort vad som helt för och som man kallade familj och försvarade för andra. Det gör ont som fan.....
Kan inte ens läsa om moderaterna jävla dåliga politik
blir helt för upprörd på deras otroligt korkade budgetar de verkar inte tänka längre än vad näsan räcker. Vet att jag får det sämre nästa år men det orkar jag inte bry mig om vad jag dock inte fattar är har de inget intresse att sitta kvar nästa mandat? Man fattar ju redan nu att det blir omval och tro inte att jag är röd av mig har faktiskt alltid röstat blått men sista valet röstade jag på något litet skitparti då jag tyckte att alla alternativ var samma skit och att de som satt där uppe bara tyckte ha en politik som verkade gå ut på hur mycket kan jag tjäna själva på detta och inte vad som är bäst för befolkningen för vi sjuka, gamla och arbetslösa och barnlösa och singlar och utan hus och med låg inkomst vi är faktiskt också människor!!
Hemma igen från bio
denna gången var det Irene Huss - Tatuerad Torso. Jag vann biljetterna faktiskt hos Bonniers men fick biljetterna först igår. Garvade ganska bra åt det då det ju är veckor sen filmen hade premiär och filmen redan slutat gå i Malmö. Tack och lov så hittade vi en bio i Höllviken som hade filmen idag och imorgon. Kanske skulle man skicka ut biljetter till film litet fortfarande:-)
Filmen var faktiskt bra. Rolig och spännande och äcklig. Bra skådisar och äcklig skurk typisk svensk kriminalare. Alltid kul att vinna något dessutom.
Filmen var faktiskt bra. Rolig och spännande och äcklig. Bra skådisar och äcklig skurk typisk svensk kriminalare. Alltid kul att vinna något dessutom.
Jag var sex år gammal och på besök hos
min bästis som flyttat till Skurup. Jag skulle sova över där. På kvällen borstade vi tänderna under översyn av hennes mamma och jag minns att jag reagerade starkt.
För det första att borsta tänderna på kvällen var där ju aldrig någon som sagt till mig att göra och för det andra att någon brydde sig om att kolla mig så att jag gjorde det ordentligt. Det var två saker som jag verkligen inte var van vid!
Den mamman fick mig att börja borsta på kvällarna utan henne hade jag nog inte förstått att man skulle göra det förrän år senare för hur ska man kunna lära sig som liten om ingen visar?
För det första att borsta tänderna på kvällen var där ju aldrig någon som sagt till mig att göra och för det andra att någon brydde sig om att kolla mig så att jag gjorde det ordentligt. Det var två saker som jag verkligen inte var van vid!
Den mamman fick mig att börja borsta på kvällarna utan henne hade jag nog inte förstått att man skulle göra det förrän år senare för hur ska man kunna lära sig som liten om ingen visar?
Bildterapi idag
Pratade en del och målade sen av mig. På vägen dit hade jag tänkt upp en bild i huvudet som föreställde min hjärna och hur jag kände mig. Jag har börjat göra så sedan jag började terapi att tönka i bilder.
Kan väl säga att det blev en hel del modern konst med mycket improviserat knivhuggande men även mer ljust i bilden än innan. Jag mår skit nu men det är ingenting mot vad jag mådde. Nu när jag tänker på det så fattar jag inte att jag överlevde min familjs terror.
Kan väl säga att det blev en hel del modern konst med mycket improviserat knivhuggande men även mer ljust i bilden än innan. Jag mår skit nu men det är ingenting mot vad jag mådde. Nu när jag tänker på det så fattar jag inte att jag överlevde min familjs terror.
Kärlek på menyn
http://www.imdb.com/title/tt0481141/ eller no reservations som den heter på engelska. Ja, kärlek blev det inte hemma igår som jag planerat:-) men vi såg filmen och de nvar helt ok. Lättsam smårolig film med litet allvar i. Perfekt en kall höstdag när man inte vill bli för djup av sig. En klar 3-a. Catherine Zeta Jones var bra som venligt men underbarast var den lilla tjejen (ni känner igen henne från little miss sunshine som ju också är en helt underbar film)
Brorsan kunde verkligen vara en djävul
bakom ryggen på morsan och farsan såklart framför var han ängeln. Jag minns en gång i högstadiet som jag blev av med några singlar som jag lånat ut. Jag frågade hemma om de sett dem nej det hade de inte. Mitt näst steg var att gå på dem i skolan som ju blånekade vilket jag flera år senare förstod var sant men då gjorde jag inte det. Det var tuffa tjejer så att vara dum mot dem gjorde man inte utan straff. Jag gav mig inte om att de tagit mina snglar, de blånekade och jag blev rejält utfryst.
10 år senare när vi skulle flytta ut från huset så hittade jag dem fint gömda bland brorsans saker i den garderob som bara han använde.
Det låter knäppt men då jag känner honom. Han gjorde det där av ren elakhet. Tänk jag stod och frågade honom om han sett singlarna och ett nej rakt upp i huvudet som om han pratade världens sanning.
Ja där kan has sambo sitta i skurup med honom och tro på hans lögner för hundrade gången och 10 år från nu inse att inget har blivit bättre. Att han ska vara så svår att genomskåda för människor?
10 år senare när vi skulle flytta ut från huset så hittade jag dem fint gömda bland brorsans saker i den garderob som bara han använde.
Det låter knäppt men då jag känner honom. Han gjorde det där av ren elakhet. Tänk jag stod och frågade honom om han sett singlarna och ett nej rakt upp i huvudet som om han pratade världens sanning.
Ja där kan has sambo sitta i skurup med honom och tro på hans lögner för hundrade gången och 10 år från nu inse att inget har blivit bättre. Att han ska vara så svår att genomskåda för människor?
Med ledsamheten så väcks minnena
när min bror skulle värdera tittente hos mäklare så gick det till så här. De värderade det till 2 miljoner vilket jag fick reda på först långt efter för när min mor berättade om värderingen hemma vid derasköksbord i Svedala så¨sade hon till mig där rakt upp i huvudet att det blivit värderat till 1, 7 miljoner. Så var det alltid - de tre ljög och man visste inte vad man skulle tro. Då tyckte de förmodligen att tittente blivit för högt värderat och att jag inte skulle ha så mycket pengar som en andel på 2 miljoner skulle gett mig. De bestämde att på eget bevåg sttt 1,7 miljoner var rätt värdering. Man blev bara så ledsen varje gång de visade hur de satte brorsan främst och sket totalt i hur de behandlade mig.
Dagen som skulle var "a perfect day"
blev inte alls perfekt och jag blev lika besviken som jag alltid blir och gick ner mig igen. Tror förmodligen att en av anledningarna är att jag har haft så få "perfekta dagar" i mitt liv att jag blir extra besviken när det inte blir så. Som vanligt låg mänskliga faktorn bakom misslyckandet och det var inte mitt fel - ännu en anledning till varför jag inte ska lita på någon annan än mig själv. Jag vet ju att människor kan göra fel och så men jag har så svårt att acceptera det - förmodligen för att jag tills sambon kom aldrig haft någon enda som jag kunna lita på till 110% mer än mig själv.
Hej på er glada,
intet mycket nytt här! Försöker leva livet så gott jag kan och det går med blandade resultat. På måndag är det bildterapi igen. Välbehövligt men samtidigt så jobbigt då jag i flera veckor kunnat leva i min låtsasvärld och inte behöva ta tag i problemen jag har utan nästan kunnat glömma att jag har en mor, far och bror som om ni ursäktar uttrycket bara pissat på mig om och om och om igen och att jag hade vad jag trodde var vänner som inte var vänner utan fega omogna barnsliga ytliga människor. Allt det har jag kunnat glömma ett tag och det har varit så skönt men jag vet att man inte kan leva i en låtsasvärld hur gärna man än vill så problemen here i come (tyvärr)
Börjar att hämta mig litet efter
onsdagens psykiska genomklappning men är fortfarande trött efter den. Jag avundas alla er som kan styra er egen kropp för det är inte kul när den arbetar på egen hand fast man försöker motarbeta den. Vikten är stilla nu då jag TYVÄRR tröstätit en del. Jag faller ju tyvärr helt för lätt när jag går ner mig litet och godsaker tycks vara det första jag tar till även om jag är bättre på det också!
Vill fråga sambon hur det gått med en sak
som han skulle ringa om idag men är så nervös för dåligt svar så att jag vågar inte. Besvikelsen blir så stor om det inte blir av då jag tillsist verkligen kände glädje för det. Nu fattar ni väl ingenting men ibland får man vara litet kryptisk här:-) Slutsats dock vill veta hur det gått men livrädd för negativt så går här nu med fjäril i magen och gråt i halsen jättenervös.
Några besvikelser och de behöver inte vara stora
och jag går ner mig totalt i humör och allt. Hur ska jag klara tuffa livet där ute igen när jag är så här känslig för allt? Jag tvivlar starkt på att jag någonsin kommer tillbaka för jag mår inte bra om jag tvingas till saker eller blir stressad av en liten motgång mm mm. Det är det lilla som krävs för att jag ska kastas helt ur balans och sen tar det sin tid och den är inte kort innan jag tar mig upp igen och det klarar jag bara för att jag får gå här hemma i lugn och ro.
Jag var i Malmö någon timme i förrgår
skitjobbigt. Åkte in vid 1200 för att åka hem med sambon 1600 men det gör jag nog inte om igen. Hann knappt gå av bussen förrän paniken, tankarna och nästan gråten kom. Fick ringa till sambon med jämna mellanrum så han kunde lugna mig var alltså så svag i benen att jag kände att jag knappt kunde stå på dem och hade sorgen över Selma i mig hela tiden också och skickade massvis av provocerande sms till min far (ni tror väl inte han svarade även om jag skrev att han drev mig till självmord?). Ett bra test att ha gjort för då vet jag var jag står och det var ju tyvärr inte så positivt alls. Här hemma är var jag mår som bäst och tydligen vad jag klarar av just nu.
Idag gick det trögt
altid svårt att gå upp när man är ledsen och ajg var ganska ledsen imorse. Det är litet bättre nu när man fått sova på det men fortfarande besviken. Man kan väl säga att jag blev lidande för att andra klyddade och sådant får alltid ner mitt humör.
Jag är bla väldigt kokt på SF bioklubb som vi ju är guldmedlemmar i vilket innebär att du ska få hämta biljetter till förhandsvisning endag tidigare än andra. De envisas med att skicka ut detta till mig typ kl. 23.00 samma dag som jag skullat hämta biljetterna tidigare och trots att vi påpekat det så många gånger så tycks de inte vara kapabla att få ut sina informationsbrev tidigare. Just nu är jag uppe i att missat över 4 gratisfilmer pga det. Sådant blir jag så trött på och de är så nonchalanta för de vet att de är så stora.
Jag är bla väldigt kokt på SF bioklubb som vi ju är guldmedlemmar i vilket innebär att du ska få hämta biljetter till förhandsvisning endag tidigare än andra. De envisas med att skicka ut detta till mig typ kl. 23.00 samma dag som jag skullat hämta biljetterna tidigare och trots att vi påpekat det så många gånger så tycks de inte vara kapabla att få ut sina informationsbrev tidigare. Just nu är jag uppe i att missat över 4 gratisfilmer pga det. Sådant blir jag så trött på och de är så nonchalanta för de vet att de är så stora.
97,4 minsta på flera år igen!
1,5 kilo till och jag har gått ner tio kilo sen april. Igår köpte jag nya byxor de pasade inte riktigt än så jag måste gå ner några kilo till men jag kunde få på mig dem. Jag gick från storlek 52 på lindex till 48. Jag tror ni kan fatta hur jäkla kul det kändes? Har alltid avskytt att köpa kläder då jag aldrig tyckte där var något snyggt för mig som överviktig nu drömmer jag om storlek 42 så att jag har ännu mer att välja mellan:-)
Idag har jag haft något så ovanligt som besök
av den enda personen i världen förutom min sambo som ärligt bryr sig om mig. En kvinna som jag lärde känna när jag arbetade. Jag har många gånger önskat att hon skulle vara min mamma istället, tyvärr träffas vi inte så ofta dock. När jag såg hennes bil komma så blev jag så glad att jag fick ta all kraft jag hade för att inte börja stortjuta med en gång men där kom några tårar ändå. Äkta glädje för en människa:-)
Sån var jag
Ett litet exempel till er:
När jag jobbade i Limhamn så hände det här. Jag var ju känd för min stora skivsamling men inte ens jag hade alla. En tant på jobb frågade mig om jag hade Robbie Williams låt angels på cd. Det hade jag inte då det var innan jag börjat gilla honom, visste knappt vem han var då!
Detta säger jag till henne:
Ja den har jag och sen går jag raka vägen till en skivaffär och köper hela cd-n för att kunna låna ut den till henne omg.
Jag var livrädd för att säga nej till folk för då skullede inte vilja ha mig längre. Nu visadedet sig ju i och för dig vara sant, när jag sade nej så ville de inte ha mig längre men det var sjuka människor som jag rörde mig bland som visste hur man utnyttjade andra stackare.
När jag jobbade i Limhamn så hände det här. Jag var ju känd för min stora skivsamling men inte ens jag hade alla. En tant på jobb frågade mig om jag hade Robbie Williams låt angels på cd. Det hade jag inte då det var innan jag börjat gilla honom, visste knappt vem han var då!
Detta säger jag till henne:
Ja den har jag och sen går jag raka vägen till en skivaffär och köper hela cd-n för att kunna låna ut den till henne omg.
Jag var livrädd för att säga nej till folk för då skullede inte vilja ha mig längre. Nu visadedet sig ju i och för dig vara sant, när jag sade nej så ville de inte ha mig längre men det var sjuka människor som jag rörde mig bland som visste hur man utnyttjade andra stackare.
Har bestämt mig nu,
ska skicka ett litet brev till min dagmamma i Svedala. Jag var hos henne i flera år som liten. Stunder som jag minns i skratt och glädje. Hon kanske inte minns ett dugg av mig, kanske har hon inte ett enda foto, kanske blir hon arg på mig som alla andra men det är värt ett försök. Kanske kan hon ge mig litet svar på mina frågot om mina föräldrar, kanske något berättelse. Jag kan bli besviken igen men jag anser att den möjliga vinsten kan vara för stor för att inte göra det.
I min fantasi händer detta:-)
Hon blir helt till sig när hon hör hur min familj behandlat mig och tar sig till sitt varma hjärta och håller kontakt med mig och träffar mig ibland.
I min fantasi händer detta:-)
Hon blir helt till sig när hon hör hur min familj behandlat mig och tar sig till sitt varma hjärta och håller kontakt med mig och träffar mig ibland.
Då när min spermadonator drog 2002
jag pratar om min far alltså. Idag så ångrar jag så djupt att vi alla inte bara bad honom dra åt helvete. Han visade ju så klart vad han tyckte om mig tex genom att vägra avslöja sin adress på över ett års tid, inte ens ett telefonnummer fick man utan det var mobilsvar som gällde. Man tiggde och bad honom om och om och om igen men han vägrade berätta vart han bodde för han litade inte på oss och att vi skulle uppföra. Fy fan vad jag hatar den egoistiska skitstöveln kan jag bara säga idag. Att man fann sig i den dåliga behandlingen och inte bara bad honom fuck off! Så jävla perfekt utåt och så jävöla dålig inåt! Undrar om hans fyra bröder är likadana? Det verkar jnu litet som om de är stöpta åt samma penninggalna nåll.
Fy fan vad han fick mig at må ännu sämre genom att inte berätta vart han bodde man kände sig ännu mindre värd i deras ögon (om det nu var möjligt) och jag hatar honom för hur han hela tiden trampade på min mor.
Jag minns det hånfulla skrattet som han lade av när vi tillsist fick tag i honom efter att han stannat borta en hel helg. Han skulle på en utflykt på fredag sade han till sin fru på söndag hade han fortfarande inte hört av sig till henne och hon hade ingen aning vart han var. Vad tror ni han gör när vi till sist fårtag i honom??
Jo han skäller ut oss för att vi stört honom och för att vi försökt få tag i honom:
HAN VAR JU VUXEN NOG TILL ATT KLARA SIG SJÄLV SOM HAN SADE!! Inte en tanke på vilket helvete han utsatt sin fru för och att hon var orolig nej han tänkte bara på sig själv som alltid.
Han är verkligen något man skäms över att vara del av att en människa kan vara så¨elak och beräknande och jag är så ledsen över det att jag ibland gråter över att min far är på det sättet, aldrig trodde man att man skulle behöva skämmas för sin egen far så och nu sitter han uppe i Sjöbo och har det helt för bra efter att ha lämnat mig, mor och brorsan nedbrutna och smittade av alla problem han utnyttjade oss till och med skulder som var hans men som han utnyttjade och manipulerade oss till att ta på oss för man var j uså jävla dum i huvudet att man trodde att man skulle kunna lita på sin far?? Att min bror och mor fortfarande inte ser honom för vad han går för är ännu värre. Själv så har jag ofta fantiserat om hur vi tre skulle gått samman och hämnats på honom för allt ont han låtit oss genomlida!
Så gick vi då där på Vellingeblomman
och jag min sjuka fan får dåligt sambete för att min bror inte kan ha en trädgård längre. Sådan är jag sjuk! Jag vet att det inte är mitt fel ändå så rannsakar jag mig själv så många gånger för det som hände och jag tycker det är så tragiskt att det blev som det blev.
Jag glömmer i de stunderna helt den dåliga behandlingen av mig och att min bror i princip skitit i mig de sista 20 åren och att jag blev så hämndtörstande till honom först efter att han misshandlat mig. Allt det glömmer jag också hackar jag bara ner på mig själv.
Varför ser jag alltid det som om jag kunde gjort mer och som om det kanske ändå är min skull elelr att jag i alla fall har någon skuld men jag glömmer hela tiden att tänka på att även om jag var världens största fitta (vilket jag inte var) så kunde de ju försökt att visa mig förståelse ändå men jag fick ju ingen föståelse alls. Sådant glömmer jag hela tiden att se saker från mitt håll och att de faktiskt behandlade mig så jävla falskt. Jag gör aldrig de till skurkarna men hackar gärna ner på mig själv, förmodligen för att det ju är vad de gjorde. Det var ju alltid mitt fel.
Jag slår vad att om min mor dör idag så kommer jag att få en utskällning av min bror varför jag sket i henne och varför jag inte brydde mig och hur jag kunde bete mig på det svinaktiga sättet mm. Han kommer inte att ägna en tanka på sitt och min mors uppförande mot mig utan jag är boven.
Hallo it's me again!
Surfat om New York hela dagen. Tror det är min nästa utmaning. Jag älskar att resa men är ju rädd för allt vilket innebär att jag genomlider mitt eget lilla helvete innan jag kommer iväg och till viss det även under resa även om jag njuter mera.
Trots glass, kakor
och litet för mycket tycka synd om och ingen motion pga grym förkylning. 97,9 - lägsta på flera flera år och fortfarande neråt, när jag står på 96 så har jag gått ner 10 kg sen april och detta trots allt deppigt. Ganska strongt gjort faktiskt co det visar väl litet av segheten som fått mig att överleva all mobbning och alla hugg och slag från svekfulla familjemedlemmar och vänner. Jag tror att det hjälper att jag vara tar en dag i taget och jag låter mig äta onyttigt och så......
Funderar starkt på att lägga ut en efterlysning
på människor som känt min bror. Skulle vara väldigt intressant att höra andra berätta om honom och nog en bit hjälp i min strävan efter varför? Men jag vet inte om jag vågar av rädsla för min bror då jag ju vet att han kan få ett rejält utbrott om han ser att jag gör det men samtigit så är det de som sporrar mig mer för jag har aldrig förr låtit mig visa hnom att hans utbrott skrämmer mig och vil ldefinitivt inte göra det nu. Sådant sysslar min mor och far och hans sambo och alla andra som kommit i hans väg men inte jag. Jag fortsatte att stå på mig och det är jag glad över.
På tal om stå på sig:
Det märktes ganska tydligt hur rädd min mor och far var för hnom för varje gång jag försökte bråka med min bror när jag tyckte att han gjort fel så tystade de mig. Man fick helt enkelt inte lov att säga emot idioten.
På tal om stå på sig:
Det märktes ganska tydligt hur rädd min mor och far var för hnom för varje gång jag försökte bråka med min bror när jag tyckte att han gjort fel så tystade de mig. Man fick helt enkelt inte lov att säga emot idioten.
Tulpaner, tulpaner, tulpaner
Har köpt lökar (inte bröst) alltså blomsterlökar för 800 kr. Flera olika sorter som jag så fort förkylningen är borta ska sätta. Kan knappt bärga mig tills det blir vår så att jag kan få se alla blomma för fullt. Sen ska vi ha en trädgård med tulpaner i de flersta färger:-)
Fick goda nyheter igår
var jätteglad ett tag, lovade mig själv att igår skulle jag bara gläjas åt dem och inte tänka på allt det andra. Behöver jag säga att jag bröt mitt löfte till mig själv? Men jag var glad mesta delen av dagen i alla fall. Ni skrattar säkert men det som gjorde mig mest ledsen var att jag inte kunde dela nyheterna med min Selma. Jag brukade alltid lyfta upp henne i famnen och sen dansade vi med varandra medan jag sjöng för henne och överröste henne med pussar och kramar. Hon förstod mig.
Även idag så lyfte jag litet pgadet jag fick veta igår men det varvas med ner perioder men i mellan dem så är där små glimtar som jag kan le litet men jag tänker och grubblar på döden, min bror och mor och alla orättvisorna helt för mycket fortfarande. Den som sade let it go vet inte hur jävla svårt det är när man blivit felaktigt behandlad.
Även idag så lyfte jag litet pgadet jag fick veta igår men det varvas med ner perioder men i mellan dem så är där små glimtar som jag kan le litet men jag tänker och grubblar på döden, min bror och mor och alla orättvisorna helt för mycket fortfarande. Den som sade let it go vet inte hur jävla svårt det är när man blivit felaktigt behandlad.
Vad som kanske känns mest är
att jag aldrig fått en klapp på axeln och ett vad duktig du var för allt jag åstadkommit. Jag tog mig ur min fars företag, fixade tittente som brorsan förstört och lyckades få det sålt även om det satt långt inne(tack vare brorsans vandalisering) jag har gått ner massvis i vikt, tagit mig upp från djupa svackor. Jag har tagit mig ut så mycket som min familj låg bakom men inte ett vad duktig du varit men varför skulle de ge mig beröm? Brorsan däremot var ju duktig bara han lyfte upp en tvättmaskin. Han fick alltid höra hur duktig han var men inte jag inte jag var aldrig duktig. Jag hatar dem hör ni det JAG HATAR DEM!!!!!
Är stolt över mig själv
trots att ajg såg att exfarsan ställer upp för exbrorsan än en gång med skuruptelefon så tänker jag inte så mycket på det, jag lipar inte, visst uppgivenheten är där men det borde den inte vara för they never gonna change men visst jag önskar jag kunde förstå dem. Hur man kan ställa upp för ett barn så medan man försöker döda det andra? Särskilt som det barnet hotat, slagits och kostat åtskilligt med pengar. Hur fan kan hans sambo ta honom tillbaka? Jag minns ju själv vilken press det var att växa upp med honom man visste ju aldrig när han skulle explodera. Det kunde vara för den misnta av saker som att han tex fick vänta för länge på middagen.
Vad jag egentligen bara
vill berätta här för er på bloggen vad jag heter, hur jag ser ut osv. Personligen så skiter jag i vem som får veta min livshistoria för det är som jag brukar säga inte jag som gjort fel och inte jag som ska skämmas. Jag vil lså att folk ska googla mig och hitta bloggen och känna igen vem det handlar om och läsa det och känna avsky men sympati för mig och allt jag tvingats utstt. Jag vill att människor som jag intetrodde brydde sig ska överraska och kontakta mig och vara helt chockade och ledsna för mig skull, at de ska ångra sig att de inte fanns där för mig.
Men oroa er inte jag frömmer inte om att de personerna ska vara min mor far eller bror. Nuemra vet jag bättre! Men där kunde väl finnas någon annan från mitt förflutna? Någon som även kunde ge mig litet svar ang. all röra som jag drogs in i och varför. En gång i tiden var ju allt som ni vet inte så illa. Det blev värre ju äldre brorsan blev precis som om de inte kunde hantera honom.
Men oroa er inte jag frömmer inte om att de personerna ska vara min mor far eller bror. Nuemra vet jag bättre! Men där kunde väl finnas någon annan från mitt förflutna? Någon som även kunde ge mig litet svar ang. all röra som jag drogs in i och varför. En gång i tiden var ju allt som ni vet inte så illa. Det blev värre ju äldre brorsan blev precis som om de inte kunde hantera honom.
Min far jobbade på ett väldigt stort företag i Eslöv
under mina första tio år. Jag minns hur han brukade sätta oss i bilen på helgerna när de fyllt på sitt förråd med en massa saker för att köra upp och i princip tömma det, han sade att alla gjorde det.
Det var allt från kollegieblock till pennor, börsar mm. Man kan nästan kalla det totallänsning. Då tyckte jag det var häftigt men det var ju vad jag var lärd att tycka. Vi var inte annorlunda!!! Idag så säge rjag bara gud vad sjukt!! 15 år senare så hade vi fortfarande oanvända saker ifrån de turerna och det säger väl allt om hur det gamades?
Det var allt från kollegieblock till pennor, börsar mm. Man kan nästan kalla det totallänsning. Då tyckte jag det var häftigt men det var ju vad jag var lärd att tycka. Vi var inte annorlunda!!! Idag så säge rjag bara gud vad sjukt!! 15 år senare så hade vi fortfarande oanvända saker ifrån de turerna och det säger väl allt om hur det gamades?
Sommarstugan i Beddingestrand
köpte du ju enbart för att min bror ville ha den. Det passade ju bra som skrytobjekt då den låg väldigt nära Svedala Scoutkårs sommarstuga. Minns jag inte fel så betalde de över 400000 vilket var mycket pengar då i början på 90-talet. Min far gjorde vid den en heldel och tillbringade ganska mycket tid där medan min bror som vanligt efter att han fått vad han pekat på knappt tillbringade någon tid i Beddingestrand. Stugan fick sen säljas billigt i samband med min fars konkurs, innan dess så ahde de dock utnyttjat mig och brorsan genom att låta oss stå p åden givetvis så hade ju han som far sitt på det fria för han visste ju ändå att vi skulle lyda och ge honom pengarna när den dagen kom.
När de köpte den så sade min mor att hon hade pengarna och det var enligt min far därför han gick med på köpet. Det visade sig att hon menade att hon hade till kontantinsatsen men inte mer. Dett gnällde han ofta över efter att stuga sålts. Förmodligen så kunde han inte smälta att han blivit lurad det var ju han som skulle luras. Dock som det altid var i min familj när han, min mor eller bror gjorde skit så flömdes det bort inom några månader det var bara för mig som reglerna var annorlunda. Ju mer jag analyserar hela situationen så ser jag mer och mer likheter med mig och sagofiguren askungen. Jag fanns och levde bara för att behaga dem och skulle absolut inte kräva några egna rättigheter.
Som den snälla dotter jag var så såg jag ju det som mitt ansvar när Beddingestrand köpts att tillbringa tid där så de två personerna som var där mest var jag och min far medan min mor och bror som så ville köpa stället knappt var där. Jag var som någon minivuxen fast människor som bara såg mig ibland dömde bort mig som barnslig men det var ju den sidan jag visade utåt vem ville inte kuna fly ifrån allt allvar som man tvingades på? Jag önskar så att någon av mina farbröder (har 4 st) hade sett igenom ytan och räddat mig men ingen trodde på mig, förmodar de var likadana som min far. De uppfostrades ju trots allt av samma kalla mor.
Köptet gick ju också väldigt fort. Han såg stugan på söndagen och på torsdag (tror jag så var köpet igenom) Vad brorsan såg.......
När de köpte den så sade min mor att hon hade pengarna och det var enligt min far därför han gick med på köpet. Det visade sig att hon menade att hon hade till kontantinsatsen men inte mer. Dett gnällde han ofta över efter att stuga sålts. Förmodligen så kunde han inte smälta att han blivit lurad det var ju han som skulle luras. Dock som det altid var i min familj när han, min mor eller bror gjorde skit så flömdes det bort inom några månader det var bara för mig som reglerna var annorlunda. Ju mer jag analyserar hela situationen så ser jag mer och mer likheter med mig och sagofiguren askungen. Jag fanns och levde bara för att behaga dem och skulle absolut inte kräva några egna rättigheter.
Som den snälla dotter jag var så såg jag ju det som mitt ansvar när Beddingestrand köpts att tillbringa tid där så de två personerna som var där mest var jag och min far medan min mor och bror som så ville köpa stället knappt var där. Jag var som någon minivuxen fast människor som bara såg mig ibland dömde bort mig som barnslig men det var ju den sidan jag visade utåt vem ville inte kuna fly ifrån allt allvar som man tvingades på? Jag önskar så att någon av mina farbröder (har 4 st) hade sett igenom ytan och räddat mig men ingen trodde på mig, förmodar de var likadana som min far. De uppfostrades ju trots allt av samma kalla mor.
Köptet gick ju också väldigt fort. Han såg stugan på söndagen och på torsdag (tror jag så var köpet igenom) Vad brorsan såg.......
Jag kan i all fall tänka så här
att jag gjorde allt ensam. Där var ingen som hjälpte mig (förutom sambon, tack:-) Brorsan har aldrig kalrat av att göra en sak själv förutom sin son då och där är det väl som sambon säger att vem som helst kan tyvärr kalra av att bli far det krävs ju bara att doppa ut några spermier.
Just det att han ALDRIG kalrat av att göra något helt ensam utan att han alltid behövt hålla mina föräldrar i handen är en av anledningarna till att jag ser ner på honom så. Där var jag nästan fem år yngre än honom som klarade mig ensam och sen så var det han som ställde til ldet så att mina föräldrar inte gjorde annat än att reda upp hans röra. Jag tyckte han var pest som betedde sig p ådet sättet och så himla pinsam som inte klarade det enklaste sak själv.
Jag såg ner på honom och skäms inte för att erkänna det. Jag ser fortfarande ner på honom och kommer nog alltid att göra det och på många sätt så är det exföräldrarnas fel.
Just det att han ALDRIG kalrat av att göra något helt ensam utan att han alltid behövt hålla mina föräldrar i handen är en av anledningarna till att jag ser ner på honom så. Där var jag nästan fem år yngre än honom som klarade mig ensam och sen så var det han som ställde til ldet så att mina föräldrar inte gjorde annat än att reda upp hans röra. Jag tyckte han var pest som betedde sig p ådet sättet och så himla pinsam som inte klarade det enklaste sak själv.
Jag såg ner på honom och skäms inte för att erkänna det. Jag ser fortfarande ner på honom och kommer nog alltid att göra det och på många sätt så är det exföräldrarnas fel.
Har precis sett att min sjöbofar
fortsätter att stå på min skurupsbrors hemtelefon trots alla problem han haft med honom. I vått och torrt eller hur? Men jag kan få aids, cancer och alla andra svåra sjkdomar utan att de bryr sig. Jag är sjuk och de bryr sig inte. Visst där kom en tår när jag såg det men jag har slutats hoppats väl är bra för min egen skull men hur kan man vara så äcklig som far? Jag utnämner honom från och med nu til lden kallaste personen i Sverigeo ch kanske världen! Han verkar sakna hjärta helt och jag verkar vara värd ingenting medan min bror tydligen är prinsen. Men fast jag gråter just nu så vill jag ändå säga att jag inte tar mig något speciellt längre. Dem känns mer och mer som historia för mig, tyvärr men inte mitt val.
Körkort!!
När den dagen kom så började ett nytt helvete i mitt liv. Jag kan tillägga att jag än idag inte har något körkort.
Min bror var ju stoltheten även där med kökort i typ allt man kunde få och alltid perfekt. Det första tog han vid 16 års ålder för lätt motorcykel.
Dealen med mina föräldrar var att vi skulle få hela körkortet för att betala tillbaka hälften när vi fick råd. När min tur var kommen så hade de dock hunnit få ekonomiska problem och att be min mor om pengar till körlektioner var ett rent helvete då jag fick mig en halvtimmes föreläsning om hur ont om pengar de hade varje gång som om jag kunde hjälpa det? Trots detta så förväntade de sig att jag skulle ta ett körkort. Jag höll inte på så länge innan pressen blev förstor från hemmet och körskoleläraren på trafikskolan i Svedala. Det är en lärare som ajg än idag skulle vilja få sprakade för vilken lärare säger till sin elev du får tänka dig väldigt noga för om du någonsin ska kunna köra bil. Kanhända han hade rätt men att använda de orden???
Jag hoppade av ett kort ögonblick efter detta samtidigt så såg jag hur min kompis från Östra Svenstorp lyckades ta sitt körkort trots en del tufft. Ho nhade något som jag inte hade dock, stöd hemifrån och stöd med pengar. Det var i den vevan som jag började känna mer och mer att hon och jag inte svävade i samma liga och att hon tyvärr inte förstod vilket helvete jag levde i där hemma. Visst det är lätt för någon annan att låtsas att man förstår men det gör man inte om man ej gått i samma skor. Hon hade det bra ekonomiskt och det gör en sådan stor skillnad i livet medan jag pressades mer och mer där hemma.
Min far övningskörde med mig typ 2 ggr och endast då jag bad honom annars så var engagemanget inte stort för att hjälpa mig att få körkort mer än pressen de gav mig genom att vara på mig hela tiden. Några år senare så var de tom vänliga nog (och jag tror nog att de menade väl där) att köpa en billig bil till mig som jag skulle kunna övningsköra i men de försökte ALDRIG hjälpa mig eller förstå varför jag inte kända att jag kunde ta körkort.
Statusgrej som det var med körkort så fick man ju frågan bland vänner hela tiden när ska du ta ditt? Varför har du inte körkort? Man ville bara skrika till dem skit du i det och sköt ditt!! Ingen tyckte förstå den här djupa anledningen till varför jag inte tog körkort för hade de förstått det så hade de väl förstått hur dåligt jag mådde. Tom bimbobralla som skulle spela vän (den häxan, hate her:-)) pressade mig in i det sitsa genom att erbjuda mig hennes böcker så att jag nu skulle kunna börja ta körkort och det var när jag mådde som allra sämst!! Snacka om egovän som inte kunde se hur dåligt hennes sk. vän mådde.
Så även i körkortsfrågan var jag ett misslyckande till mina föräldrar medan min bror tog allt perfekt precis som i scouterna där han var den perfekta scouten medan jag avskydda det och Svedala Scoutkår (eller som jag kalladedem, klubben för inbördes beundran) från första början. En mer sjuk och mobbandes scoutkår har jag sällan upplevt. Där pågick mycket sjukt och många av dem som ver medlemmar borde skämmas över hur de behandlade andra människor!
Min bror var ju stoltheten även där med kökort i typ allt man kunde få och alltid perfekt. Det första tog han vid 16 års ålder för lätt motorcykel.
Dealen med mina föräldrar var att vi skulle få hela körkortet för att betala tillbaka hälften när vi fick råd. När min tur var kommen så hade de dock hunnit få ekonomiska problem och att be min mor om pengar till körlektioner var ett rent helvete då jag fick mig en halvtimmes föreläsning om hur ont om pengar de hade varje gång som om jag kunde hjälpa det? Trots detta så förväntade de sig att jag skulle ta ett körkort. Jag höll inte på så länge innan pressen blev förstor från hemmet och körskoleläraren på trafikskolan i Svedala. Det är en lärare som ajg än idag skulle vilja få sprakade för vilken lärare säger till sin elev du får tänka dig väldigt noga för om du någonsin ska kunna köra bil. Kanhända han hade rätt men att använda de orden???
Jag hoppade av ett kort ögonblick efter detta samtidigt så såg jag hur min kompis från Östra Svenstorp lyckades ta sitt körkort trots en del tufft. Ho nhade något som jag inte hade dock, stöd hemifrån och stöd med pengar. Det var i den vevan som jag började känna mer och mer att hon och jag inte svävade i samma liga och att hon tyvärr inte förstod vilket helvete jag levde i där hemma. Visst det är lätt för någon annan att låtsas att man förstår men det gör man inte om man ej gått i samma skor. Hon hade det bra ekonomiskt och det gör en sådan stor skillnad i livet medan jag pressades mer och mer där hemma.
Min far övningskörde med mig typ 2 ggr och endast då jag bad honom annars så var engagemanget inte stort för att hjälpa mig att få körkort mer än pressen de gav mig genom att vara på mig hela tiden. Några år senare så var de tom vänliga nog (och jag tror nog att de menade väl där) att köpa en billig bil till mig som jag skulle kunna övningsköra i men de försökte ALDRIG hjälpa mig eller förstå varför jag inte kända att jag kunde ta körkort.
Statusgrej som det var med körkort så fick man ju frågan bland vänner hela tiden när ska du ta ditt? Varför har du inte körkort? Man ville bara skrika till dem skit du i det och sköt ditt!! Ingen tyckte förstå den här djupa anledningen till varför jag inte tog körkort för hade de förstått det så hade de väl förstått hur dåligt jag mådde. Tom bimbobralla som skulle spela vän (den häxan, hate her:-)) pressade mig in i det sitsa genom att erbjuda mig hennes böcker så att jag nu skulle kunna börja ta körkort och det var när jag mådde som allra sämst!! Snacka om egovän som inte kunde se hur dåligt hennes sk. vän mådde.
Så även i körkortsfrågan var jag ett misslyckande till mina föräldrar medan min bror tog allt perfekt precis som i scouterna där han var den perfekta scouten medan jag avskydda det och Svedala Scoutkår (eller som jag kalladedem, klubben för inbördes beundran) från första början. En mer sjuk och mobbandes scoutkår har jag sällan upplevt. Där pågick mycket sjukt och många av dem som ver medlemmar borde skämmas över hur de behandlade andra människor!
Fy fan vad det är jobbigt
att var förkyld och allt vad det innebär. Det jobigste är nog att nu är den motståndskraft som jag normalt har bortblåst vilket innebär att när jag sover vilket jag gör mycket just nu så drömmer jag bara om min mor, bror, far, kompis från Östra Svenstorp mm och det är jäkligt verkliga drömmar vilket gör det ännu jobbigare så hoppas verkligen jag blir frisk snart så att försvarsmuren kan komma upp igen.
Är litet under the bugg
sjukare än vanligt alltså så det kan bli litet si och så med bloggandet i några dagar. Får jag ont i halsen så blir jag världens hemskaste människa, kan bara inte med det! Blir som en gnällig man då! När han är sjuk dvs. Men jag finns och jag lever och spännande fortsättning följer.....
Läser min nyköpta bok om hur man skriver en bok. Har stora visioner och ser hur jag om tre års tid har min stora bästsäljare och står på alla topplistor:-) Skojar litet men det är ett mål att göra allt jag varit med om till bok för det är ju mycket djupare än det jag berättat här på ytan.
Läser min nyköpta bok om hur man skriver en bok. Har stora visioner och ser hur jag om tre års tid har min stora bästsäljare och står på alla topplistor:-) Skojar litet men det är ett mål att göra allt jag varit med om till bok för det är ju mycket djupare än det jag berättat här på ytan.