Jag var värsta

sängvätaren som ung. Det pågick i flera år varje natt och slutade väl inte förrän jag typ började i skolan. Min far väckte mig varje natt och drog upp mig för att jag skulle kissa (vilket var skitjobbigt och gjorde mig dötrött) vilket jag också gjorde för att sen gå in och lägga mig och kissa i sängen igen. De försökte aldrig förstå varför jag kissade så mycket i sängen utan jag upplevde mig mest som jobbig och tillsist hade de mig att ligga på ett tjockt plast under lakanet vilket var kallt och jobigt då det väsnades hela tiden när man rörde sig.

Jag minns att jag var ute på en övernattning med dagis och gjorde som vanligt kissade i sängen. Jag var skitnervös för hur dagisfröknanarna skulle ta det och vilken lång utläggning jag skulle få. Jag minns det som igår den där riktigt rädda nervositeten och lättnaden när de inte sade ett dugg utan bara tog mitt lakan, tvättade det och hängde det på tork som om inget hänt. Än idag så minns jag hur chockad jag var hemma fick jag ju bara höra hur jobbig jag var som kissade så mycket i sängen.

Kanske skulle de analyserat sig själv och insett varför jag var ett nervöst vrak vid 6 års ålder! (sarkastisk mening)

Fröken tråkig är här

ja det är så jag känner mig just nu. Luften har verkligen gått ur mig, det är svårt att fatta att jag en gång i tiden var den här clownen som alla skrattade åt och hade kul åt, å andra sidan så var jag inte lycklig då iheller för det var ju bara ett spel för galleriet så att ingen skulle se hur jag egentligen mådde. Mitt talesätt till mig själv en gång i tiden var detta;

Jag kan charma byxorna av vem som helst och det kunde jag nog nästan. Jag har aldrig haft utseendet för mig men jag var rolig, intressant, snäll. Ja grymt charmig helt enkelt och här sitter jag nu som värsta tråklisan men jag saknar mig inte som jag var då för det var ju bara ett spel och att spela spel p ådet sättet mår ingen bra av egentligen.

Livet om verkligen av sig direkt 2008

kämpar så för att komma på rätt spår igen. Det mest sorgliga är att jag i slutet av förra året faktiskt hade litet glädje i kroppen (vilket jag inte känt på år och dar förutom när jag var med min katt) trots saknaden efter Selma men nu är den som bortblåst och samma gamla zombie är tillbaka igen som .....

En lugn och trött helg

jag mår bättre men har också börjat inse sanningen att jag nog aldrig kommer att bli fri från stresskänsligheten och skörheten som jag har vilket ju i sin tur innebär att jag är ganska körd i denna stressiga värld där allt ska gå så fort och göras perfekt. Jag kalrar mig fungerande här hemme så länge allt får gå som jag bestämmer. Jag har föröskt att bli bra i flera år nu och jag är bättre men riktigt bra blir jag nog aldrig jag var för körd redan när jag blev sjuk. Då och då tvingas jag ju igenom vissa tester i personliga livet som verkligen får mig att se att jag inte ens kalrar en sekund stress min hjärna får kortslutning med en gång och jag fungerar inte alls då, paniken kommer och jag blir oftast otrevlig då det är en väldigt obehaglig situation att tvingas leva i.

P.S I LOVE YOU

http://www.imdb.com/title/tt0431308/

Vill bara slå ett slag för en av de bästa filmer som jag sett på ett bra tag. Den får 4++++ och har Hillary Swank från million dollar baby i huvudrollen.

Boken kom ut för något år sedan av Cecilia Ahern och nu är den film. Den är rolig, romantisk, sorglig och har underbar musik och miljö. Både jag och sambon blev helt frälsta i den trots att den egentligen är en sådan film som jag ska akta mig för då den egentligen ökar mitt grubblande och det gjorde den också men trots det. Den var fantastisk.

Sambons mamma ringde idag

En månade efter hennes förra telefonsamtal. Vad hon sade vet han inte då det gick till mobilsvar mendet ska bli kul att höra hur hon tänkt reparera skadan de gjort för även om sambon förlåter så finns det ju alltid där i bakhuvudet hur de omedelbart rusade till hans brors försvar trots att det var han som var skurken, själv njuter jag för jag slipper ha något  att göra med kvinnan någonsin mer. Varför ska jag umgås med människor som inte är snälla mot mig?


Lämnade blod idag

igan. Är väl typ ökänd på MAS som svåraste patienten någonsin att få blod ur. Ibland krävs det 4 sköterskor ochdet är inte för attde måste hålla ner mig. Det tog sin tid idag också och svimningen var där tills jag fick min favoritsköterska sm alltid lyckats ta blod på mig. Nu måste jag göra om proceduren om två veckor jippi not! Snacka om att man är nervös för fler dåliga nyheter nu då njuravdelningen visst ska vara med på ett hörn i utredningen. Vill inte bli mer sjuk men är nästan övertygad om att jag blir det för dåliga saker tycks hända mig alltid!

Hann tack och lov stoppa

viktuppgången innan ja passerade 100 kg igen men det var nära (99,8) Är nu nere på 96,9 kg tack och lov mem jag känner mig körd. Hoppet är liksom ute. Jag är så jäkla skör och stresstålig och nu så tror jag faktiskt inte att jag blir bättre. Jag tror inte att jag någonsin kan jobba igen. Jag funkar ok som människa om jag får leva isolerad, i min låtsasvärld och sen tar sambon ut och vallar mig ibland. Då är jag lycklig. Alla elaka människor som har kommit i min väg genom åren lyckades erkligen att göra mig illa för livet. Kan bara hoppas att de får tillbaka dubbelt.

Så samlade jag ihop de få krafter jag hade

trotsade svag i benen mm och tog mig till min bildterapi för att finna att dörren är låst. Går bort till receptionen och frågar efter henne. Nej hon är sjuk idag har v iinte ringt och meddelat dig det? Förlåt!

Det var 70 kr i busspengar och två timmars bussåkande för ingenting och det stärkte mig inte precis. Där skulle ju landtinget vara ersättningsskyldiga när de inte meddelar inställda tider. Så var min dag hur var er?

Ny dag imorgon

och förhoppningsvis en bättre sådan även om jag TYVÄRR ska till bildterapi har inte varit där sedan innan jul och efter 2008's start så har jag inte känt mig redo och gör det inte imorgon iheller. Jag känner att jag hälsomässigt skulle gagnas bättre av att bara få vara i min låtsasvärld 24/7.De här veckorna när jag varit det har jag blivit något bättre men det är först de sista dagarna som förbättringarna märkts det tog två  veckor. Jag föll så långt denna gången at jag helt enkelt inte klarar av att prata med det om någon är när jag är hos terapeft så måste jag prata för  jag står inte ut med tystnaden den gör mig nervös men min hälsa gynnas av total frid just nu och det ska jag säga till henne imorgon.

Postivt med att falla så djupt som jag än en gång föll är att jag då märker hur fruktansvärt dålig jag fortfarande är och att jag är absolut totalt fucked up med stress som exempel:

Jag får magsmärtor och panik när jag sitter bredvid sambon i soffan medan han äter en skål popcorn som i hans fall betyder handen ner i skålen tills de är slut. Jag klarar inte av det jag blir alltså sönderstressad av en sådan liten grej.

Mår väl litet bättre

men har en jäkligt lång väg att vandra innan jag mår som i slutet av 2007. Tänk vad en liten grej kan förstöra mycket? Inatt var min andra natt irad som jag inte vaknade varannan timme och sen låg och vände och vred mig. Jag sov hela natten vilket är så skönt. Jag förväntar mig inte att det ska vara så inatt men jag hoppas för det hade kommit till den punkten där jag faktiskt var rädd för att gå och lägga mig pga smärtorna det gav mig. Har även gått upp i vikt under de här veckorna tack och lov inte över 100 kg men inte långt ifrån. Det är så frusterande jag vill så gärna gå ner massvis och gå ner fort men jag är som en långsamsnigel där vilket ju inte får upp mitt humör. Skrev om alla krämor till min far och frågade honom även om min mor levde. Som de hade sagt i amerikanske filmer

That's one coldhearted son of a bitch

Inte ett svar. Det är något hemskt med den här känslan som han och de utsätter mig för. Jag är osynlig, existerar inte, är en nolla, förtjänar inte att få finnas och det gör så ont i hjärtat fortfarande fast jag borde vara van vid det här laget.

Hej!

Då jag vet att det är några av er som bryr er om mig som läser denna blogg så tänkte jag bara skriva att jag lever men att jag inte mår så bra psykiskt just nu därför blir det litet mindra bloggande. Så har jag alltid varit när jag mår sämre då drar jag mig undan ännu mer därav alla år som saknas mellan 9 och 20 i dagbokskrivandet:-) Jag kämpa så gott jag kan men det är mycket som motarbetar mig just nu.

Allt är helvete

igen just när jag nästan vågade andas ut och känna att den här jul och nyårshelgen blir min första normala på gud vet hur många år ja då ligger man nedslagen på golvet igen och kommer än en gång att minnas att årets början började med tårar och dagar som bara flög iväg för att man var ledsen. Jag hade börjat könna mig positiv men jag borde vetat bättre det ska jag inte få vara.

Det är inte pengarna

jag vet att jag fick mer från Tittente än jag fått om han låtit bli att klanta sig utan det är den här otroliga ilska som jag har i mig över hur han alltid klantar sig och förstör för andra. Så många pengar som inte hade behövts att betalas till diverse myndigheter och företag om han betett sig vuxet och tagit tag i sina problem i stället för att gömma sig bakom vår mor och far. Han kostar ALLTID andra människor en massa pengar och det är det som retar gallfeber på mig.

Han är ett sådant stort fiasko och han inser det inte ens. Jag kan låta hemsk och elak det är jag medveten om men tills för 10 år sedan så gjorde jag faktiskt allt vad jag kunde för att försöka hjälpa honom men det går inte med någon som anser att han är felfri.

Det är möjligt jag får igen pengar av honom för det jag lägger ut men hade jag inte behövt lägga ut dem så kunde man kanske varit snäl om några år och gett mor några men nu kan man ju inte det för allt extra tycks gå åt till hål som han varit delaktig i att skapa och det är så jävla onödigt.

Blod tjockare än vatten kiss my ass

jag vet att ni är många som säger det och både sambon och jag har fått höra det ibland när man klagat. Vi båda känner numera att om vi får höra den frasen eller familjen betyder allt mm en gång till på film eller i verkligheten så vill vi nästan slå den personen på käften, uppenbarligen har de inte levt i det riktiga livet eller haft några problem. Det borde vara så men NEJ det är inte så längre! Hur mycket läser man inte om famljer som bråkar numera? Det är en sjuk sjuk värld men grattis till er som har en familj som är tjockare. Uppskatta det för det hade jag verkligen gjort.

Ironin i kommunist staten Sverige

Ja, jag tog kanske i litet men jag tycker verkligen det är en överförmyndarregering som vi fått och mer förbannad blir jag när man blir så utsatt som jag blivit med min bror. Han är skiten, jag är offret men jag döms till att betala då han ej har pengar fast jag vann målet och har rätten på min sida.

Det handlar givetvis om det här jävla tittente igen då jag så fint fick äran att börja nya året med papper ang det att vräkningen kostade ju mer än vad de räknat på så nu vill de ha mer pengar av mig för att jag sedan ska FÖRSÖKA kräva in de pengarna på min bror BARA för att det jävla aset inte hade vett att flytta själv en del av mig är övertygad om att han gjorde på detta sättet efter råd från mina föräldrar då de ju alla ville göra mig så illa som de kunde.

Nu har hans vräkning i såfall kostat mig över 70000. Jag fick inte lov att se vad de tog för saker, fick ej nycklar til huset förrän han var vräkt klar, kunde inte ens få se om där var några minnessaker från min familj och fick inte betsämma ett dugg om hur vräkningen skulle gå till men jag FÅR GÄRNA lägga ut pengar till honom eftersom han inte kan betala. Jag blir så jävla förbannad. Jag ville ju som sagt aldrig att han skulle flytta till Tittente och det sade jag till dem från första sekund men sen ska jag ändå få stå för alla kostnader för att sedan försöka få tillbaka pengarna via kronofogden som ska kräva honom på dem igen. Från en man som tillbringat hela sitt liv med att smussla och gömma från staten och låta sina pengar gå via min mor så att staten inte ska få dem. Godd luck för mig och så jävla orättvist.

Brorsan döms till att betala mina advokatkostnder men jag tvingas enligt lag att betala dem själv för att han är fattig för att sen försöka få in dem via honom en process som kan ta år. Nu har jag tack och lov det här jävla husets pengar som har hjälpt mig att betala advokatkostander men de som inte har det?

JAG HATAR SVENSKA RÄTTSYSTEMET FÖR DET STINKER SÅ JÄVLA MYCKET!