Det är jobbigt
som fan och då jag inte är rik äcklig svensk med massa pengar (= tex politiker) så lever man verkligen på spargränsen för att med jäma mellanrum försöka köpa sig litet lycka i form av en upplevelse. Det är då jag mår så nära bra som man kan komma men även då skit (förstod ni?). Jag önskar jag hade mått så bra hela tiden att jag inte behövt köpa mig lycka. Men det är de där små stunderna som får mig att förtsätta kunna leva.
Min favoritbild från Island
Denna bild tog jag från bussen under vår lilla dag på Island. Gillar den så mycket att jag funderar på att måla av den. Den är så grön och blå på ett väldigt stillsamt sätt.
Vi bodde nära Central Park
bakom naturhistoriska museet vilket var väldigt kul för det gav oss tillfälle att upptäcka den delen av New York mera med Columbus circle och allt vad det innebar i form av sevärdheter och shopping. Äntligen fick jag prova de ökända cupcakes(en) från Magnolia bakery. Första valet var givetvis red velvet och den var röd:-) De var goda men inte så goda som jag föreställt mig men så var förväntningarna också väldigt höga:-) . Vi fick också gjort parken ganska rejält och andra kanske kan det men vi lär oss då aldrig hitta i den:-)
Sistadagen så såg vi två utmärkta exempel på plastikkirurgi till besatthet
bakifrån , snygga kläder, kort blonderat hår, nätt som bara den typ 20+, personen vänder sig om typ 60+ men man såg ju att ansiktet var lyft, lyft och lyft. Undrar hur många fulla amerikanare som fallit för det?
Det måste fan vara psykiskt
i New York, mage helt underbar, avföring(ursäkta) hård och normal.
Kommer hem och lös varenda gång igen, hela tiden!
Kommer hem och lös varenda gång igen, hela tiden!
Vi såg tre bra filmer i New York
Sex and the city, Nya narnia filmen (helt ok roligare än förra, men förra ver något bättre) och actionkomedin Get smart med tjejen från Djävulen bär Prada(också rolig med litet sjuk humor, litet Johnny English över den men Johnny var bättre.
http://www.imdb.com/title/tt0425061/
Get smart
http://www.imdb.com/title/tt0499448/
Narnia (prince Caspian)
http://www.imdb.com/title/tt1000774/
Sex and the city (loved it, loved it, loved it)
http://www.imdb.com/title/tt0425061/
Get smart
http://www.imdb.com/title/tt0499448/
Narnia (prince Caspian)
http://www.imdb.com/title/tt1000774/
Sex and the city (loved it, loved it, loved it)
Jag och sambon
har en kul sak att se framemot varje gång vi reser Nämligen vad har tullarna gjort med vår väska denna gång. Förra gången så glömde de kvar en vass utfälld tapetserarkniv som låg löst i väskan. Vi skrev och klagade men de har inte ens svarat på mailet. Denna gången så hade de öppnat locket till min stora medicinburk utan att skruva på det ordentligt igen så när jag fick väskan så skramlade det rejält och litet senare så låg jag på golvet på JFK och plockade upp tabletter (inte så kul)
Så tänker man igen,
nästan hela tiden. Fan vad skönt det är att slippa det som jag gör när jag reser bort då förminskas tankarna minst. Nu är man i fällan igen. Jag hatar hatar hatar hatar människorna som gjort mig på detta sättet.
Vi flög med Icelandair
för första gången när vi flög till New York. De var helt ok. Kanske litet dåliga på att hålla tidtabellen men det kan ha varit en dålig dag men servicen var bra och det var billigt. Bra under vad SAS begärde och det där stoppet på Island var faktiskt bara skönt det gjorde att flygturen inte alls kändes så lång och på vägen hem hade vi faktiskt så långt stopp att vi hann in och ta en titt på Reykavik vilket var himla kul eftersom ingen av oss varit på Island förut. Det vi såg var ett väldigt speciellt landskap med massvis av blåa lupiner så det blir väl en tripp dit igen så småningom.
Jag är inte regligiös
alls av mig men igår kväll låg jag faktiskt och pratade med gud och bad honom hjälpa mig att få åtminstone en förälder. En sommar till ensam gör mig bara så ledsen. Jag önskar att jag bara kunde glömma. Min bror tilläts splittra allt. Det är så mycket jag hade velat göra för min mor men så finns den idioten. Jag är inte ensam med skit jag vet men varför slutar man inte fråga sig själva why me?
Kan bara säga
jag vill dit där igen! NU! Till New York alltså. Jag trodde aldrig det då jag är en räddhare men jag känner mig tryggare än i Malmö där och jag känner mig fri. Där är ingen som tittar på mig när jag går ut, jag kan se ut hur som helst utan att dömmas, folk vet fortfarande vad det inebär att säga förlåt (något de flesta i Sverige tycks ha glömt) och då det händer så mycket hela tiden där så tänker jag nästan inte alls(om man ska jämföra med Sverige) . Det är verkligen en terapistad för mig. Och det är så härligt att våga gå ut utan att vara rädd att någon elak människa ska säga något taskigt som ju främlingar iSverige mycket väl skulle kunna få för sig.
Så har då sambon firat sin
jämna födelsedag vilket han ville göra i New York så flygrädslor fick trotsas, brottsrädslor fick trotsat, terroristrädslor fick trotsas (det är inte lätt att vara rädd hela tiden) . Då hans familj är som de är mot honom så är jag väldigt glad över att han fick sina drömfödelsedag men han är nog ledsen över dem (de har inte ens grattat honom) fast han inte vill erkänna det. Det är inte riktigt samma glada sambo som det var innan hans mor flippade ut totalt.
För mig är att resa världens bästa terapi för att resa någonstans är verkligen kämpa med mig själv hela tiden och det är panikattacker mm och verkligen inget som är lätt för mig att göra. Den som ser och hör mig under en resa förstår att jag (tyvärr) har stora problem med mig själv.
För mig är att resa världens bästa terapi för att resa någonstans är verkligen kämpa med mig själv hela tiden och det är panikattacker mm och verkligen inget som är lätt för mig att göra. Den som ser och hör mig under en resa förstår att jag (tyvärr) har stora problem med mig själv.
Trodde inte mina ögon i förrgår
hade ett msn från min far att han ville dela filer med mig. Visst efter att ha kollat med sambon så tryckte jag ok även om både han och jag misstänker att det är gammal gubbe som tryckt fel men hur man råkat trycka så fel det fattar jag inte för man får ju frågor några gånger om det är ok. Förväntar mig inget och vet inte ens om jag vill för mycket skit har hänt men det kan ju bli kul att se fortsättningen kanske glömmer han att han tryckt på dela filer och delar häftigt material som inte alls var för mina ögon.
Var hos endikrinologen idag
en vikarie tyvärr då min har tjänstledigt. En av sakerna är att man väger sig där och de frågar av någon anledning alltid en innan man ställt sig på vågen vad man väger vilket jag aldrig förstått varför hur som helst säger min vikt 92,5 (upp litet tyvärr) vilket jag ju vet är en jävla massa övervikt men hallå jag vägde 120 kg.
När jag säger vikten till läkaren så får jag till svar: SÅ MYCKET!
Vad säger man?
När jag säger vikten till läkaren så får jag till svar: SÅ MYCKET!
Vad säger man?
För att hänvisa till förra inlägg
ang. min mentala ålder vad som är mest jobbigt där är att jag känner mig som en av skådisarna i Lost. Så fruktansvärt letande efter vart jag hör hemma och svar vilket inte tycks vara någonstans och vi har ju alla sett hur galna de flesta där blir.
Jag vet att det står 36 år i passet
men inuti mig så är jag oftast 2 år och det är så fruktansvärt jobbigt att inte veta hur man gör beter sig vart och när och att inte ha någon tro på sig själv sedan i andra stunder så känner jag mig som 100 år helt för jäkla vis om man jämför med andra i min ålder och vetskap om saker som ingen någonsin ska behöva uppleva. Saker som gör att det är svårt att ha socialt umgänge med vanliga människor för de klarar oftast bara ytligt och de vill defintivt inte hur om mitt usla liv som ju är en del av mig så om de frågar något så får jag ju berätta och även om de vill bry sig så vet de inte hur för de kan inte ens tänka tanken. 1000 stormar inuti nästan hela tiden och så jävla jobbigt.
Så har vi varit och sett den gröna mannen
den var väl sådär em medelfilm men bättre än ettan dock (mer action) men väldigt litet handling det var precis som om den bara var ett mellanspel till 3-an som tydligen är på väg men något kul hände på bion vi såg trailern till mumien 3, denna gången är de i Kina (jag älskar kinesisk kultur) och den verkade helt enkelt SKITHÄFTIG!
Den satt långt inne men äntligen
91,2 lägsta på flera år och snart minus 30 kg sen jag började bantningen 2004 så ja det har tagit tid men jag har hållit vikten och det har varit mycket tröstätande så det känns litet som ett mirakel. Önskar bara där vara några föräldrar som berömde en när brorsan tappade en massa vikt i sina tidiga 20 år så var ju allt det pratades om. Han var så duktig och så snygg bla bla bla men det är klart hur kan de berömma mig när de har strykit mig från näthinnan och att ajg någonsin existerat. Det känns helt för ofta fortfarande hur ont de gjort mig.
Jag skickade ju ett tackkort till min far
det var sambons ide. Jag låtsades vara farsan som då skrev till mig på det sätt som en far ska göra och som tackade på ett normalt sätt och han bad om ursäkt mm. Jag hade inte väntat mig ett svar men jag kan inte säga hur jobbigt det känns att ha föräldrar som man i princip skulle kunna stå och provocera hur mycket som helst för de skulle inte reagera mer för det. De skulle inte röra ett ögonbryn ens och det får en att känna sig så liten och värdelös.
Har stora problem just nu
med mina rädsla för allting. Jag är ju som ni vet övertygad om att allt ont som finns alltid händer mig eller kommer att hända mig och detta stoppar mig en hel del i livet då jag intevågar ta risker och chanser och då jag gör det så är det verkligen som jag typ slår mig själv halvt medvetslös för att våga.
Så var det sista bildterapin igår för i sommar
nu börjar kampen, man får väl se om man överlever under sommaren. Är jävligt trött dock p åatt frotfarande behöva kämpa. För två sekunder igår glömde jag alla problem som mina föräldrar dragit in mig i och hämtade posten som en vanlig människa. Nog fan låg där ett informationsbrev från kronfogden. Hade det inte varit för dem och min bror så hade jag aldrig fått några sådana brev. Alla brev jag någonsin fåt från dem är pga något de ställt till det för mig.
Ni som ska se Kylie i Stockholm imorgon
jag hoppas att ni får en lika fantastisk kväll som jag fick i söndags i Köpenhamn. Det var en av de mest fantastiska kosnerterna någonsin. Hon slog Celine Dion med flera hästlängder. Det var så stilfullt och enkelt men ändå påkostat, fantasiskt ljus och inraming till alla hennes låtar. Den var lång med paus men det kändes inte. Det var rena partyt och jag bara älskar hennes discoelektroniska musik. Ibland sväva hon ibland kom hon upp från marken, det dansades och sjöngs. Ja det var helt enkelt helt fantastiskt.
Har ju helt missat
att jag i torsdags gjorde en av mina favoritsaker. Jag var på konsert. Celine Dion i Parken - Köpenhamn. Jag och 39500 till och givetvis så hamnade jag som vanligt bakom storrökarna. Tittade man runt omkring osss så rökte inga andra nästan men framför oss 3 st tjejer som inte ens kunde göra det samtidigt utan när den ena rökt sin så tände den andra sin som om de skiftade om för att kunna njuta av passiv rökning också.
Men Celine var bra. Jag älskar musik och sångerskor med starka röster men aldrig förr har jag fått gåshud och rysningar i hela kroppen när jag hört någon sjunga och då har jag ändå varit på en hel del konserter men det fick jag denna kväll när hon sjöng All by myself. Det var en konsert som överaskade positivt och Parken är alltid mysig att besöka.
Men Celine var bra. Jag älskar musik och sångerskor med starka röster men aldrig förr har jag fått gåshud och rysningar i hela kroppen när jag hört någon sjunga och då har jag ändå varit på en hel del konserter men det fick jag denna kväll när hon sjöng All by myself. Det var en konsert som överaskade positivt och Parken är alltid mysig att besöka.
Är inne i en sådan där jobbig drömperiod igen
med jäkligt verkligen drömmar.
I förrgår förrgår drömde jag om min bror
Inår natt ringde min far
Inatt var det svikarkompisen från Östra Svenstorp som helt hde glömt att det bara var 24 dagar mellan våra födelsedagar och inte 60 dagar.
När jag dörmmer så är det som om de är där i rummet så jag behöver väl inte berätta hur man känner sig när man vaknar?
I förrgår förrgår drömde jag om min bror
Inår natt ringde min far
Inatt var det svikarkompisen från Östra Svenstorp som helt hde glömt att det bara var 24 dagar mellan våra födelsedagar och inte 60 dagar.
När jag dörmmer så är det som om de är där i rummet så jag behöver väl inte berätta hur man känner sig när man vaknar?
Så har man då gråtit en skvätt igen
över familj som definitvt inte är värt det men ändå gör man det. Jag tror att det har mycket att göra med att det är ren mobbning som de utsatt mig för så det är inte bara det här att det var min familj utan det är nog minst lika mycket smärtan av att bli mobbad av någon. Alla som blivit mobbade vet ju hur ont det gör och hur det kan sitta i under en väldigt lång tid.
Sen hur sjuk är tanten?
sambos mor dvs. Hon sade till honom och så kan ni komma på mat här när som helst jag lagar alla era favoriträtter (när den andra sonen kommer så blir det nästan alltid restaurang men sambon ska väl vara glad för det lilla).
Men åter till poängen som om jag skulle vilja ens se åt henne efter hur hon och hennes andra son snackat skit om mig?? Jag försökte behaga henne i 10 år man kan säga att jag gjort mitt. Är så arg på henne att jag drömmer om att slå henne på käften om jag ser henne.
En annan jämförelse man kan göra som visar hur hon alltid försöker imponera p åden andra sonen:
när sambon kommer så blir det köpta marängbottnar med skivade bananer och vispgrädde som hon slängt ihop i all hast när hennes andra son kommer så blir det stor flott köpetårta från konditori.
Men åter till poängen som om jag skulle vilja ens se åt henne efter hur hon och hennes andra son snackat skit om mig?? Jag försökte behaga henne i 10 år man kan säga att jag gjort mitt. Är så arg på henne att jag drömmer om att slå henne på käften om jag ser henne.
En annan jämförelse man kan göra som visar hur hon alltid försöker imponera p åden andra sonen:
när sambon kommer så blir det köpta marängbottnar med skivade bananer och vispgrädde som hon slängt ihop i all hast när hennes andra son kommer så blir det stor flott köpetårta från konditori.
Så var sambon då hos sin mor
de har inte setts sen juni i fjor och sist de hördes vid var i december då hon ställde ultimatum till honom att ta tillbaka sin polisanmälan mot hans bror och om han inte gjorde det så ville hon inte ha med honom att göra och hon sade även att hon ångrade att hon fött hoom och nu hörde hon ju av sig pga datorproblem via sms.
En hel kväll var han där, en hel kväll när hon hade chans att säga förlåt och reda ut problem men NEJ. Tomt datorprat och väder och vind. Allt för att inte diskutera problemet hennes andra son. Vi vet ju pga andras ögon att hon grattar hennes andra son, spenderar tid med honom, bjuder hem honom osv. Det är mina föräldrar all over again. Det är lättare att störa bort det tysta snälla barnet och låta han/henne betala än att ta itu med psykopatbarnet som kan ställa till problem för en själva om man gör det men det gör inte att det känns roligare som det andra barnet att veta detta eller att lära sig leva med det.
En hel kväll var han där, en hel kväll när hon hade chans att säga förlåt och reda ut problem men NEJ. Tomt datorprat och väder och vind. Allt för att inte diskutera problemet hennes andra son. Vi vet ju pga andras ögon att hon grattar hennes andra son, spenderar tid med honom, bjuder hem honom osv. Det är mina föräldrar all over again. Det är lättare att störa bort det tysta snälla barnet och låta han/henne betala än att ta itu med psykopatbarnet som kan ställa till problem för en själva om man gör det men det gör inte att det känns roligare som det andra barnet att veta detta eller att lära sig leva med det.
Ikväll är sambon för första gången
sen i april i fjor hemma hos sin mor. Hon hörde ju av sig för att ohn hade datorproblem innan dess var det 6 månader sen hon blåste av sambon (ingen ursäkt än) Det ska bli mycket kul att höra vad den tillgjorda damen sagt denna gången. Ja jag försökte länge men jag är en av de som inte kommer överrens med sin svärmor. Hon är som de flesta avvänder mig som scapegoat.
Och även om jag försöker stå emot
så kan ni ju gissa hur svårt det är för en deppig person med viktproblem att gå ner med hela frysen full av godsaker. Det går litet trögt just nu på viktfronten tyvärr. Hoppas någonting får upp mitt humör snart men jag tvivlar på det. Många gånger så känns det som om jag är dömd till evig olycka och jag kan helt enkelt inte vara lycklig hur jag än kämpar men jag gråter åtmintsone inte varje dag nu. Innan jag flyttat hemifrån så gjorde jag det och då jag inte visste bättre så trodde jag nästan att livet bestod av det. man var helt enkelt aldrig riktigt lycklig men jag drömde om lyckan varje dag och det var nog det som höll mig i livet.
Största självplågaren här
bakat igen. En ny sort rabarberpaj denna gången från kokboken 2 systrar söta (en mycket bra bakbok) Det ska bli kul att prova den för man hade flädersaft i. Nu får vi snart koppla in frys nummer 3 som jag bakar. Jag bakar när jag mår dåligt kan ni gissa resten? Frysen består bla av:
blåbärscheescake, morotcupcakes, vanliga cupcakes, morotskaka, banankaka, halloncupcakes, kladdkaka, kladdkaksmuffins, passionsfruktsockerkaka mm.
Kan man slå in i huvudet mer på sig själv hur ensam och deppig man är?
Mornarna är ok
några timar fram känns det riktitgt bra sen när det närmar sig middagstid och kväll så kyper de sig på mer och mer tills det till sist känns som om man bara vill springa in i en vägg för att bli fri från dem tankarna. Numera så kan jag inte fatta hur jag överlevde alla de åren men man kan väl säga att jag är ett utmärkt exempel på hur musik, konst, kultur, film kan rädda en människa och hela en för i min ensamhet så var det dit jag vände mig och i min låtsasvärld så var jag lycklig.
En sak till och detta är jag som skriker.
JAG HAAAAAAAAAAAAAAAAAATAR MIN BROR!!!!