har av någon anledning aldrig gillat staden trots att jag gått 3-år i skola där med mera. Den är så tråkig och grå. Extra mycket märks det varje gång man varit inne i Köpenham särskilt vid jularna med allt ljus, glitter och liv där ochs en passerar man Öresundsbron och nästan inte en jävel ute. Hur som helst, en jävla huvudvärk fortfarande inte hela tiden men då jag sen jag dumpade min famlij knappt har haft någon huvudvärk så oroar det mig eftersom den kom efter ögongrejen och med en mor som haft en svår hjärnblödning så är man extra nojig. Så skit ,skit och skit! Var jag inte rolig?

nydd jag vågar liksom inte tro på lugnet. Har jättesvårt att slappna av och väntar bara på en bomb som ska öppnas någonstans som jag då givetvis ska bli ledsen över.

njuter massvis av lugnet men det känns så konstigt, anorlunda. Jag vet lksom inte hur jag ska bete mig. Ingen drama. Jag är så glad över att det är så här lugnt men om man har levt i 35 år av såpopera med allt vad det innebär ja då känns det här jättekonstigt. Jag kan liksom inte det här livet, vet inte hur man beter sig är ett liv så här lugnt? Behöverdet verkligen inte ha drama varje dag? Det känns så skönt men det är så ovaaaaaaaaaant!

och det var roligare än vad jag trodde men gud vad det kändes bakvänt ibörjan och jag ville nästan lägga ifrån mig min lilla orkideetavla och börja på något nytt men sån är inte jag, vill gärna slutföra det jag börjat på men kan knappt bärja mig tills nästa tavla då jag nästan vet vad jag ska måla och det är ett riktigt stort projekt som kan bli jävligt men också riktigt bra.Det är en landskapbild, mer säger jag inte men jag lovar att ni ska få se resultatet.

Satt och cyklade på min motionscykel när jag helt plötsligt vid höger tinning får denna otroliga smärta som ett stick som gör att jag inte ens kan ha ögat öppet för det gör ont hela tiden i ca 5-10 sekunder sen går smärtan bort MEN jag har kvar en lätt huvudvärk på den sidan och har haft ända sen dess och jag får nästan aldrig huvudvärk (sen jag drog mig ur all skit innan kunde jag äta nästan en hel panodilask på 3 dagar och mindre)Ska jag ringa sjukvård?

möjlig cancerpatte i Ystad så nu är det bara att hoppas på det bästa men det är ju jul och så och jag mår redan ganska mycket skit så jag förväntar mig givetvis det värsta för det är precis som om en högre makt vägrar låta mig vara lycklig och tro mig jag kämpar varje dag för att må bra.

Jag låg i badet en timme med underbar badolja och allt och allt jag kunde göra var att ligga och tänka och gråta över orättvisorna med min bror och hur de behandlar mig. Jag fantiserar om att ringa upp tanten och säga vad jag tycker men är räd och jag drömmer om en ängel från mitt förflutna som ska våga stå upp för mg och rädda mig från det här mentala helvetet. Jag drömmer om ett mirakel. Det är väl det jag önskar mig varje jul men det kommer aldrig. Jag tom pratar med en gud som jag egentligen inte tror på och ber honom att bevisa för mig att han finns genom att hjälpa mig. Han gör det aldrig.

Ja fars dag var igår och sambon gjorde sin plikt och besökte sin far som nu tydligen blir utfryst av sin andra son för att han (fadern) skrev över hela huset på sin sambo. Sonen hade ju planerat att han och sambon skulle sälja huset när fadern dog och dela på pengarna och när han fått frågan vad son skulle hända med faderns sambo så svarade han bara namnet på en mäklarfirma. Som om han ens ska bry sig vad hans far gör med sina saker? Det är ju inte som om han bryr sig om sin far nu när han lever!! När man pratar om denna man så blir man helt tom på ord och precis när man tror att han överträffat sig själv i dumhet så

oops he did it again!  Och denna man avgudas av sin mor men det är klart det gör han ju för att han har gjort pengar,- hur man gör det är mindra viktigt men pengar ja det är allt och litet till gånger 10000000000000000000 i den familjen!

Personlighet? Vad är det?

nu när man skriver det här långa långa brevet till tanten. Saker som man helt blundat förr, förmodligen var jag också så van med att jag skulle synas men ej höras och att brorsan skulle tillfredsställas alltid. Brorsans ord var lag fick man typ lära sig när man föddes. En sak som dök upp var ett minne hos min farmor. Jag ljuger inte när jag säger att hon inte en enda gång på alla år som vi åt familjemiddagar där lagade mina favoriträtter men brorsan däremot ja där fick man höra stup i kvarten om hur hon gjorde det han gillade. Och det skulle vara min gudmor. Jag minns nu hur jag inuti blev ledsen så det var verkligen kul att gå bort till släkt för alltid han han och han.

när det gällde folket där också för den var totalt fri från dessa EH drickande, korkade tonårings bimbosar som verkar så ytliga, elaka och rädda att gå emot mängden och som lever för att shoppa och skicka sms till personen bredvid och absolut inte skulle ha självförtroende til latt visa sig ute i en gammal adidas överall. Har fortfarande svårt att fatta att människor kan vara så!!

sambon och jag brukar bedem sluta för vi som inte får någon love:-) blir så himla avundsjuka!

och även det alldeles underbara förbandet The Submarines var deras enorma glädje över att Obama Barack vunnit presidentvalet. Det riktigt sprudlande om dem och de hade sådan glädje i både röst och ögon när de nämnde det.

vid tidig vägning. Nu kan jag ärligt säga att sen jag vägde som mest så har jag tappat 30 kg!! Det känns helt ofattbart. Tack och lov för min motionscykel för med allt mitt tröstätande så hade det varit 40+ utan det. Sade igår att jag väl fick göra den till ett altare sen och tillbedja det för den har betytt allt. Och jag avskyr så att cykla på den:-) ser framemot den dagen jag inte ska behövadet så ofta (om den kommer)

som hae ip från samma by som min far bor i. Var det han? Varför?I min vildaste fantasi så inbillar jag mig att han läser det, är chockad över vad han utsatt mig för och blir ångerfull men som sagt det är i min vildaste fantasi. Not gonna happen!! Jag vet det nu även om jag inte alltid vill erkänna det så är jag mycket mer in touch mad verklignheten när det gäller honom och det är möjligt att där finns en liten mini halvbombad bro någonstans som jag inte ens är medveten om.

Jag var med om en jättekonstig grej igår! Vi var på konsert och såg Aimee Mann i malmö på KB (skitbra konsert) och jag visste redan innan att saker från mitt förflutna skulle kunna komma att dyka upp och där stod han. Brodern till vad jag trodde var min bästa vän i Svedala. Vad gör jag nu? Paniken kom men jag sade til lsambon jag står kvar här framme jag flyr inte så där stod vi och helt plötsligt så var han också där framme sidan om mig ca 2-3 meter emellan men typ rakt framför mig. Jag vinkade ett antal gånger och försökte fånga hans uppmärksamhet men det var som om han inte såg mig? Såg han mig verkligen inte eller kan människor vara så blinda? Hoppas så att det var som om han inte såg mig men efter det banga jag ur (det brukar vara så jag har mod till en sak men sen kommer rädda osäkra jag fram igen. Under hela konserten stod vi där med jag tror ca 4 människor emellan oss bara. Det kändes så jäkla skumt jag ville bara gå fram och säga hej och prata med honom men jag vågade inte. Jag lovade mig dock att om han kom fram så skulle jag verkligen försöka prata men det gjorde han aldrig. När konserten var kalr så såg jag till att vi var ute därifrån fort för då var modet helt borta att våga möta det förflutna och jag önskar så att jag kunnat vara starkare.

tänkte litet på om jag skulle skicka ett kort till idioten bara för att visa honom men NEJ! Han vill ju inte vara far så det är ju bara för mig att försöka få in det i mitt huvud hur ont det än gör. Alla svek han gjort mot mig är de som känns värtst för tills för några år sedan så trodde jag faktiskt att han tyckte om mig och brydde sig. Snacka om korkad brud eller hur?

men har kommit på att jag kanske får ändra litet fall hon visar det för brorsan. Hatar att göra det men jag har alltid sagt att även om man inte ska låta galen styra så ska man ha respekt för det och jag vill ju inte att han förstör mer för mig än vad han redan gjort men det är jobbigt för han kan typ tända till på nästan vad som helst.

när jag hör ica maxis reklam om hur jävla bra far är. Slå det i huvudet på mig bara liksom!

det märks att en för mig pressad tid är på väg för hjärnan fungerar betydligt sämre. Idag lag jag tex en hel hand på en spisplatta som sambon nästan precis stängt av för att kolla om den svalnat (har nu tre rejält röda fingrar och smärta) Hatar när jag blir så här, vill vara frisk nu!!

sig redan för vad som komma ska men jag har väl egentligen börjat oroa mig för julen i typ augusti om inte tidigare. Jag är så nervös för hur jag ska klara av att ta mig igenom den psykiskt. Jag har muntorrhet varje morgon vilket jag får när jag är mer pressad, de sk "rösterna" har dykt upp i mitt huvud igen vilket de bara gör när jag är stressad och även om det inte borde vara möjligt så tänker jag ännu mer. Kan uppriktigt säga att jag hatar mina föräldrar för den framtid de gav mig.

jag vill älska den och egentligen gör jag det men det är bara så jäkla jobbigt med alladessa människor på tv, radio och i tidningar som sticker sin släktlycka i huvudet på en. Kul för dem men varför kan det inte tänkas mer på oss ensamma människorredan nu och inte bara på julafton? Varenda jäkla dag är den en jävla stor påminnelse över vad man inte har. Fick stänga av radion idag för att jag inte kalrade av att höra någon kvinna som berättade om hur hon och alla kusinerna samlades till jul. Jovisst jag har en mamma, en pappa , en bror och 7 kusiner men ingen enda som tyvcker att jag duger. Jag vet att det är deras förlust men det gör fan inte att det känns mindre ensamt i dessa tider.