Försöker ju hålla mig igång här hemma och stickar då bla. Då jag har den hjräna jag har så blir det fel med jämna mellanrum och jag kan få läsa ett mönster tiotals gånger innan jag fattar det och det händer att jag får dra upp men idag tog priset.

Jag försökte sy fast axlarna på en framsida på en kofta men tyckte at något inte stämde och då hade jag redan fåt sprätta upp delen en gång för att jag sytt fast den fel. Jag inser att jag har stickat stycket för långt och att jag måste dra upp en hel del men eftersom jag spännt trådarna så var där inget annat val än att klippa upp det men när jag gjort detta så får jagdet ändå inte att stämma och tycker att mönstret p åde två framsidorna inte är lika och inser att det är armen jag försökt sätta som framsida och att jag inte behövt dra upp någonting. Typisk hjärna som klickar och det jobbiga är att jag vet aldrig när det händer och det är så djävla frustrerande och jag hatar det.

testikelcancer tydligen kommit tillbaka men nu hade han slutat med behandlingen för han var trött på att må dåligt. Det är ju också en ursäkt, kan förstå att det är tufft men om man har en chans att få leva varför inte ta den? Nu har han fått så mycket billigt av svensk sjukvård och sen hoppar han bara av!! Och de pratar visst inte ens om det därhemma. Men hallå är det inte ännu sjukare att sätta sig i en ny större villa när man är 70+++ och är sjuk? Sambons bror kommer ju att vara där med en gång när gubben är död för att kunna lura av sin mor fastighet och saker billigt. Så har han redan gjort med en släkting som han sen inte ens ville gå på begravningen för utan hans mor fick be honom. Hur sjukt är det?

och tom gå ner 1 hekto trots både ben&jerry och Angusburgare.Normalt brukar jag ju gå upp i vikten, förmodligen pga att sambon är hemma och så vill jag inte han ska äta bara "tråkig mat" men denna helgen gjorde han och jag en del att vi inte skulle köra hans väg utan min och se hur det gick 89,9 igen:-) Jag hittade ett par byxor i näst största storlek som jag haft (´hade 56 som värst)) nämligen nr 54. Det var kul att ta på sig dem för man såg verkligen hur stor man varit (har nu nr 46).

sambon har nu pratat med sin mor vilket var totalt meningslöst för honom. Hon sade bla till honom att vi var välkomna hem (som om jag skulle vilja sätta min fot där?)men att vi inte pratade om någon annan människa under tiden (=hans bror)Själv så har hon inga problem att prata om oss när hon besöker sin andra son (säkra källor) De ska ju sälja huset nu men de säljer det absolut inte om de inte får 200000 över begärt pris (hallå vet hon inte i vilka tider vi befinner oss i?)De släpper inte någon innaför att titta på huset utan klart lånelöfte mm. Hon hade skickat massvis av sms till sambon på hans 40-årsdag (konstigt att han inte fick ett enda(som han påpekade men hon kunde bevisa det påstod hon (bull bull och bull)och isåfall kan man väl skicka sin son ett kort om man inte får tag på honom? Den andra sonen har hon inga problem med att slicka röven på (ursäkta utrycket)De ska förmodligen lägga varenda öre de har på att köpa huset bredvid sambons bror som han bor i nu (så normalt att vilja bo bredvid sin vuxna son)) mm mm. Kommer säkert att kräka av mig ännu mera!

som väl inträffade när jag var en ca 12 år gammal och jag och tjejerna som lekte ihopa på gatan störde oss väldigt mycket på en 5 år yngre kille som höll på att störa sig mot oss hela tiden.Det normala för en 12-åring hade väl varit at be sina föräldrar om hjälp med detta lilla problem men jag gjorde som ajg oftast gjorde hoppade över den källan och tog tag i problemet själv. Jag minns att jag var på väg för att prata med denna killes föräldrar men stoppade mig i sista sekund då jag hörde genom fönstret hur de bråkade och sådant fick ju alltid mig att bli knäpp tyst.

till modern som inte ville ha mig. Har under brevskrivandets gång flera gånger häpnats över saker som jag varit med om men som jag sett på ett helt annat sätt tidigare. Orättvisorna och den dåliga behandlingen känns ännu större och klarare nu men jag hoppas snart att jag är på the end på det. Tanten lär väl aldrig bry sig om att läsa så många sidor men det får jag skita i helt enkelt. 

här har det variten väldigt konstig och sömnig vecka med som vanligt för mycket tankar men har i alla fall tagit upp läsandet igen och är snart på sida 100 av Marian Keyes senaste bok This charming man. Det känns litet konstigt att läsa på engelska men samtidigt kul. Boken är som vanligt när det gäller henne väldigt bra.

då jagkänner mig mer ensam än någonsin, då jag bara vill skrika och gorma över vad som andra ser som löjligt av mig men min reaktion är djupare än så men det har de snällaste svårt att förstå och jag klandrar dem inte men jag är som jag är och jag är så ensam, boxningsbollen som jag tjatat så om att köpa skulle verkligen behövas just nu.

och sade till sambon.Ragatan ringde inte till honom för att hon var intresserad av att höra hur han hennes son ahde det utan det var för att det lilla lilla samvete hon hade kvar sade till henne att hon fick meddela attde skulle sälja sitt hus så då är säkert skvallret sant de ska sälja för att flytta in i ett hus bredvid hans bror. Hur sjukt är det? Och de som får orgasm av sina pengar väljer att sälja i lågkonjuktur när de typ pratat om det i minst 5 år. Kan ärligt säga attden människan äcklar mig massvis med sin egostil och sin blinda stil fy fan vad jag och sambon önskar att vi spelat in hans bror när han stod och skröt om hur hans mor och far inte betydde ett dugg för honom och att han dissade bort dem ur hans liv med en gång om de inte gjorde som han ville. Precis som med min bror man låter den ena förstöra allt och sen får syskonet som är något normalt betala för skiten för att man inte har mod att stå upp. Stackars fega fega människor. 

av ni vet vad!

det har snart gått tre månader sen London och det är typ max vad min helt för oroliga själ klarar av att vara på ett och samma ställe innan jag måste vidare till något annat och hämta kraft för att sen kunna fortsätta i tråkiga Sverige igen. Visst jag skulle kunna dra själv imorgon men det är ju inget kul även om New York tex hade varit kul även ensam så vill jag inte göra det mot sambon som också älskar den staden och bussresor kan jag inte göra för då träffar man helt för många människor vilket innebär frågor vilket jagi nte klarar av och jag har än idag inte mött en människa som klarar av sanningen om de börjar fråga något om mig och jag pallar bara inte med att ljuga och då är det lika bra att göra som jag gör. Invecklat eller hur? En vilsen, konstig och knäpp blogg men det är sådan jag är. Men jar måste tyvärr göra roliga saker mer än vanliga svensson för att må något så bra. Det säger tom min bildterapeft. Kanske inte exakt de orden men liknande. Tar trisslotter men inte fan vinner jag mer än 25-an eller 50 kr som max. Vann 1000 kr en gång för typ 15 år sedan men sedan stopp. Deltar i en massa tävlingar där man kan vinna resor men turen är aldrig med mig.Frustrerad, frustrerad och frustrerad, sade jag att jag var frustrerad?

börjar väl att se slutet men kan nog få ur mig några sidor till. Hoppas att hon läser det.

bokar biljetter till en dag bara för att se när köpet är klart att jag köpt till en helt annan tid. Det är skitjobbigt för man vet aldrig när den bestämmer sig för att klicka så det kvittar egentligen hur jäkla nogrann jag än är. 

Har sällan sett katter med sådan kärlek till varandra. Det är mys, kel och slick och gos hela tiden.

Älskar hennes musik - jättemycket!

man kan bokstavligen säga att jag gick ner för räkning. Sambon som stod utanför såg hur jag stod i glasdörren för att sedan bli mindre och mindre och tillsist inte synas.

Vad gjorde jag? Något som jag ofta gör gick emot en sak denna gång en stålbalk på en motionscykel. Jag hörde hur tån knkade till när jag gjorde det och sen kom smärtan och idag har jag en delvis blå tå. 

som var under 90 kr för första gången på typ 10 år. Tänk att då kunna säga jag har gått ner 30 kg nu. Istället så landade jag på 90 kg jämnt så jag är nära men vad hjälper det för nu går jag säkert upp i helgen när sambon är hemma och måste äta:-(

Jag menar hur  kan de tro att sambon inte berättar all skit de sagt om mig eller hans bror sagt om mig och varför skulle jag ens vilja titta åt människor som får mig att må så dåligt det skulle bara vara idioti av mig. Är de verkligen så korkade att de tror att han inte berättar något eller att jag ska låtsas som om det regnar men då säger jag j uatt det är ok att behandla mig som skit! Senast i julas så sade de till sambon att jag lade orden i sambons mun och bestämde vad han skulle säga och jag var inte ens i rummet!!! Förlåt mig sambo men jag tycker väldigt illa om dem och jag är jättearg över hur dåligt de behandlar dig.

Gud vad jag önskar att vi spelat in hans bror den gången han stod och skröt ör oss hur hans mor och far inte betydde ett dugg för honom och om de inte gjorde som han ville så kunde han dissa dem bort ur hans liv på 5 sekunder de betöd inte ett dugg för honom.

Undrar hur de reagerat om de hört det? Så som de fjäskar för honom?

fick höa litet nyheter igår om hur hon är mycket besviken på oss och sambon först och främst då. De hade varit hos oss en gång vilket ju måste vara 2007 och försökt att ta kontakt och en gång skulle visst räcka men de är sådana människor som om du inte svarar inom 2 sekunder i telefon eller på dörren så går de eller lägger på luren. Hans bror är likadan, det är precis som om man ska vänta på dem alltid.

Men visst är det lätt att lägga över skulden på sin yngste son istället för att se att det är den älste som förstört allt men precis som i min familj så är det visst ok att det ena barnet hotar det andra och pratar grymt mycket skit. Men detta är väldigt egoistiska fisförnämna människor vars enda glädje i livet tycks vara pengar och vi vet ju alla vad jag tycker om sådana människor som mäter allt i pengar men det gör de och sambons bror som också saknar personlighet köper sig ju nya penisförlängare hela tiden och detta impar på dem. Hur han beter sig som människa är visst en annan sak. På många sätt så anser jag tom att de är sämre än mina egna föräldrar.

är uppe på sidan nio nu och den kan nog bli långt då det innehåller 35 årstankar som jag aldrig sagt till henne. Det är givande på så sätt att saker kommer upp i ljuset och man ser annorlunda på en hel del men det är också jobbigt. Jag har dock redan bestämt mig för att jag ska posta det när det är klart.

om du snackar en massa om det genomför! Gud vad jag stör mig på all adessa människor visst det är ok att ha drömmar det ska man ha men låt det inte bara vara det och plåga inte din omgivning en massa med att du SKA göra det om du inte tänker göra det.

Varför blir vissa människor så lättimponerade av pengar? En annan sak som jag stör mig massvis på för visst pengar är bra att ha men detär så mycket som är viktigare som typ en personlighet och att vara en bra människa mot andra mm. Men numera så tycks halva Sverige mäta hur brade är i vem som har mest saker. Ytliga hemska saker som egentligen inte spelar någon roll.

Och det är jävlit bra att ha självförtroende men man måste också ha litetsjälvinstinkt och åtminsone inse att man kan göra fel.

Och jag hatar också att ta kritik i själva verket så har jag skitsvårt för det men där kommer mycket av att jag aldrig någonsin (nästan)hemifrån fick höra att jag var bra men varför är det oftast de ytliga människorna som egentligen är så himla svaga och som blir skitsura om de får kritik medan de själva ägnat den sista halvtimmen åt att kritsera någon annan?

det skulle jag inte fått för ni mår jag ganska dåligt och känner mig jättestressad fast det bara var att ajg under de veckorna som jag inte går där så ska jag rita eller måla något hemma för att försöka komma igång med min kreativa sida men de där orden och nu ska du få en uppgift får mig tydligen fortfarande att bli helt hispig och litet till. Uppenbart så klarar jag tydligen inte av minsta lilla press eller att någon säger till mig att göra någonting hur liten den uppgiften än är. Är det verkligen så att jag aldrig någonsin kan bli styrd minsta lilla för att jag blivit så utnyttjad av andra att jag numera slår bakut så fort försök görs hur väl menande de än är? Jag har ett behov att alltid kontrollera allting till 100% och kanske är det inte så konstigt när jag i så ånga år kände hur alla andra utom jag själv bestämde över mitt liv.

Men denna lilla uppgift som jag fick p åbildterapin får mig alltså att bli stressad, illamående och gå med spykänslor i halsen väldigt mycket mm.