Tillsist ska jag och sambon förmodligen gå in i ledet och se män som hatar kvinnor och se om det är något som är så fantastiskt med denna hypade film.

Eller så blir det något annat:-) Ni får ha det så trevligt. Själv så klarade jag mig något sådär till 1400 idag sen kom deppen över mig. Skitjobbigt.

det var ju ett tag sen sist. Jag hatar verkligen det. Han har tid för mig i 40 minuter när man inte setts på så länge och på den tiden ska han kunna bedömma mig. Det funkar inte och man blir stressad för mindre. Jag önskar alla bara kunde lämna mig ifred och acceptera att jag inte blir bättre än så här. Jag känner det i mig. Men jag vet att jag behöver hjälp som jag inte får just nu så det är bara att pallra sig dit för inte fan vill man må så här skit. Att inte klara en hel dag utan genomfall såvida jag inte placerar mig i min låtsasvärld.

we forgave you the scewing, the lying, the hitting and everything else and you couldn't even foregive us for the things we didn't do. I pity the people who don't have any faults because they are the worse of us all. Nobody is perfect and it's good to talk about problems and don't bury one's head in the sand. Fuck you, fuck you very much. I hate what you do.

you always dreamt about money.

har förstått att jag hellre hade varit där och grattat min bror den här dagen. Varför var de tvungna att förstöra allt och göra livet så komplicerat? De skulle bara låtit mig vara syster och dotter istället för personumret som var där för att utnyttjas för vad de än ville när de än ville och hur mycket de än ville. 

så försökte han komma ifrån att avlägga ed. Där stod jag mitt uppe i hans skit som höll på att ta livet av mig. Fin stötta eller hur? Vem vägrar ge ed? Jo någon som har något att dölja. Sen ljög han och påstod att vi gjorde saker flera månader tidigare än vad vi gjorde. Säkert också för att på något sätt kunna såra mig. Hela tiden dessa hugg och slag medan de ställde upp för min bror. Hur kan människor vara så elaka?

så då är man ju extra deppig (tack mens för att du kom nu när allt är ännu mer skit istället för att vänta en vecka) Ser bilder framför mig hur både äggdonator och spermagivare är där och firar honom givetvis. Jag är svartsjuk som fan det ska jag inte hymla med utan det är lia bra att erkänna samtidigtså är det bara en dag sen jag gick omkring härhemma och skrek högt att jag önskar min bror dött för jag vet att mitt liv sett mycket bättre ut då.

eller var allting ett spel hela tiden för att kunna utnyttja mig så mycket som möjligt? Var hela min uppväxt en lögn?

med livet i behåll trots alla helveten som de gjort för mig därute, jag överlevde LE.Production trots allt vad de motarbetade mig och försökte försvåra för mig, jag har gått ner över 30 kg. Jag har gjort så många saker som man borde få beröm för, stora bedrifter men aldrig ett erkännande medan min bror var duktig om han klarade av att kissa i toaletten.

?????????????????????????????????

JAG ÄR TRÖTT PÅ MINA DEMONER OCH HELVETEN.

att de mobbar mig till att ta livet av mig? Mina egna föräldrar. Jag vet att de inte är värda det tro mig jag vet allt ont de gjort men det gör så ont att bli frånstött på det sättet som jag blivit i stora delar av mitt liv.

och det var min födelsedag och jag fejkade att jag hade ont i magen bara för att inte behöva åka skidor den dagen. De lämnade mig givetvis ensam hemma trots att det var min födelsedag. Inget mesande där inte och jag hade det förmodligen mycket lugnare där men jag minns att jag var nere för att jag ville att min dag skulle ara speciell att jag skulle firas med mer än en present och köpt tårtbit.

sen blir det väl min mor också för nu är det typ 4 veckor sen hon var här och inte ett ljud. Tänk om hon haft hälften av förståelsen för mig som hon har för min bror. Vilken lycklig dotter jag varit då. Jag önskar att jag varit stark nog att stå emot dem alla gånger de utnyttjade mig. Jag önskar att jag aldrig gjort en enda sak för dem för då hade de inte haft något de kunnat sura över idag. Först är man snäll och sen får man skit för det. Jag hatar dem så. Efter alla år så hatar jag dem fortfarande. Jag skäms så över dem och det har jag nog alltid gjort även om jag inte velat se sanningen för hur kan man ha så lite hjärta som min mor och far har?

Istället för att göra snälla saker?

när man får tillbaka filmen man gav sin far i födelsedag efter att ha lyssnat på honom när han frågade mig om jag hade den filmen. Tror han sedan att den är min ja då kunde jag lika gärna gett honom luft eller när man lånar honom några disneyfilmer som han sedan lånar vidare till andra utan att fråga och som man sen får tjata i över ett halvår på att få tillbaka dem och man får aldrig tillbaka dem utan får köpa nya som han får betala. Ja då bryr man sig inte om sitt barns känslor.

Varför tog jag så jävla mycket skit?

som förstört hela mitt nya fina växthus.

det skulle ju givetvis vara lyxmodellen även om han hade betalningsanmärkning och inte hade råd. Min far ringde upp mig på jobb (var 25 år tror jag) och berättade att min bror skulle höra av sig för han hade sett en bil han ville ha. Vad han sklle sagt var din bror har köpt en bil nu ska du bara skriva under papprena. Min bror ringde sen. Vad han inte berättade var att till bilen kom ett lån på över hundratusen som de bara så där förväntade sig att jag skulle stå på.

Än en gång var man intvingad i ett hörn för man gick ju inte emot familjen. Denna bil hade jag ett helvete med min bror betalade inte lånet i tid det kom många gånger påminnelser, hot om indrivning mm. Jag försökte få min bror att engagera sig och  kontakta mig EN gång varje månad för att få ocr numret men inte ens så mycket kunde han engagera sig utan han tyckte att jag skulle serva honom varje månad med räkningen. Jag ville aldrig anstränga mig sade han. Mina förädlrar försökte få mig att göra det åt honom för det var ju inte så stor sak. Nej det var det inte men om jag ställt mig p åett billån på över hundratusen varför kunde inte personen som fått denna snälla gest anstränga sig litet?

Sen när jag skulle byta lägenhet så fick jag inget lång pga detta stora billån utan efter enormt förhandlande så fick jag ett kort tillfälligt som så fort jag sålt min lgh skulle betalas in och det hängde verkligen på håret. Riktiga föräldrar hade ju aldrig låtit sitt ena barn skuldsätta sig på det sättet.

Sen när hans betalningsanmärkning var över så försökte jag få honom att ta över lånet själv men han vägrade i ca 2 års tid. Jag fick skattepapper och sådant hem men inte ens dem kunde han engagera sig för att få. Jag minns att jag sade till min sambo att jag ska se hur länge det dröjer innan han hör av sig. Han hörde aldrig av sig utan istället fick jag ett hot till om indrivning. Jag ringde till min bror som sade att han betalade när han fick papprena (jag sade til honom men du har ju aldrig bett om dem) och slängde sen luren i örat på mig. När jag försökte ringa honom sen så slängde han luren i örat på mig varenda gång och jag ringde då min mor och bad henne köra mig ut till honom i Tittente för att lämna skattekvittot på kvällen. Jag knackade på för att överräcka honom kuvert men han inte ens göra det förrän han slängde dörren i huvudet på mig. Det var kvällen han misshandlade mig.

Vissa månader betalade dessutom mina föräldrar hans billån. Men det var väl inte heller orättvist att de gav honom 4000 ibland?

Sen efter ett tag så behövde han byta bil och då skulle jag ju skriva under papprena med en gång för då var det ju han som bestämde. Sambon sade till min far hur gör han med skulden för den är ju ganska stor. Min fars svar var att den var ju inte så stor för det hade min bror sagt. Ja i mina ögon är en skuld på över 70000 en stor skuld på en bil. Undrar om det var mina föräldrar som än en gång löste ut honom. Men denna behandlingen är väl inte orättvis?

jag har drömt om tjejen ifrån Svedala som väl är den enda som jag verkligen saknar. Jag såg verkligen henne som en vän även om det tydligen för hennes del inte var besvarat utan andra kom lätt före som klasskompisar som hon knappt umgicks med och storebröder och arbetskamrater. Men hur som helst min dröm var att hon och jag skulle vara vänner för alltid. Jag är så tacksam för alla skratt hon gav mig och inatt så var det en sån där verklig drö igen där vi pratade och umgicks och hade riktigt trevligt. Jag hade någon och sen vaknar man upp. Inte så kul och man vaknar upp till verkligheten ganska ledsen.

Jag önskar verkligen att saker för mig och henne slutat annorlunda men man kan ju inte få en människa at gilla en. Jag tror att en stor nackdel varatt hon kände hela min familj och förstod därför inte riktigt mig när jag sade något om dem. Jag minns att jag brukade storgråta i tlefonen att mina föräldrar aldrig enssagt att de älskar mig och då sade hon bara att det hade inte hennes heller men hon hade föräldrar som var där för henne medan jag fick kämpa kämpa hela tiden och man ville ju inte berätta allt för man skämdes ju över att man var någån som ingen vill ha.

men när min äggdonator var här så pratade hon givetvis om min bror(jag rös till varje gång) Det var när han var liten dittan och dattan så jag frågade henne rakt ut varför berättar du aldrig något om mig? Har du inga historier om hur jag var som barn? Svaret blev nej jag var alltid snäll och lydig.

Tack liksom de får mig verkligen att känns mig som den mest ointressanta människa som någonsin gått på denna jord och jag vet att jag inte är det men de har aldrig brytt sig om att lära känna mig.

den där dagen i Svedala när min far gick bärsärkagång av ilska och skällde ut oss allihopa. Jag tror jag gick i 9-an. Han hade blivit av med något och ville veta vem som tagit det. Så här i efterhand så ser jag ju vilka fruktansvärda övertramp han gjorde på oss allihopa. Här är han gifta familjefadern arg för att vi tagit något från honom när det något är en massa äckliga porrfoton på hans äckliga älskarinna som han hade när han jobbade i Norge och Haugesund. Däre låg hon uppfläkt och poserade på soffan som han sen tog hem och hade oss till att sitta på som om ingenting hänt.

Ja jag hade hittat fotona men fick panik med en gång då jag insåg vilket hus i helvete det skulle ta om jag gick ut offentligt så jag slängde tillbaka dem i portföljen så de som tog dem måste varit mn bror eller min mor men ingen sade något. Jag önskar vi stått upp och sagt till honom vad vi tyckte om hur hur han behandlade oss för gudarna ska veta att jag hatade det men mitt stora problem var ju att min mor var besatt av min bror på gränsen til sjukligt så om jag behövde någon hjälp som barn så hade jag ingen annan att vända mig till än min far så vad gör man då? Jag var ett barn. Jag hatar honom verkligen för vad han gjorde mot oss samtidigt som jag tycker att han är fruktansvärt patetisk och jag ser så ner på honom för han är så feg.

så att jag kan göra den totala brytningen även om man är fan så ledsen för då vet man att man har ingen far. Jag försöker tänka så här:

När hade jag någonsin en far? Men det blir ju slutgiltigt då men jag tror det är bäst för då förhoppningsvis tar jag från honom makten att bolla med mig ännu mer och hoppas att idag är dagen man ska bli uppmärksammad för lets face it. Det är tiotal år sedan jag blev uppmärksammad för personen jag är. han känner mig inte. Det enda jag var var ett personnummer.

Till alla er som låter er familj utnyttja er - GÖR DET INTE. Det är inte kärlek och hur mycket de än psykar er stå emot. Jag är levande bevis på helveten man kan få annars.

för tredje gången. Det är hon och ABBA som betytt mest för mig och på sista åren Madonna. Jag minns när jag köpt hennes True Blue skiva på Extra i Trelleborg. Jag var där med min far och han skrattade åt mig(som vanligt) och sade att hon skulle aldrig hålla. TJI FICK DU!!

Hennes texter om girlposer, tro på dig själv och ta ingen skit har verkligen fått mig att känna mig starkare när det varit tufft. Jag kommer ihåg när hon släppte låten Human nature. Den hjälpte mig verkligen att få ut en hel del ilska. När vanlige svensken kanske inte kan förstå varför jag gjort som jag gjort för vanlige svensken inte tar iniativ och gärna ställer in sig i ledet så ger hon mig styrka och får mig att förstå att jag förtjänade inte den bull som jag fick.

Jag såg henne för första gången i Göteborg för 19 år sedan, sedan i Horsens för något år sedan och nu i Köpenhamn och även om jag vet att hon fått blandade recensioner så var det en magisk kväll för mig. Vi satt perfekt jag såg bokstavligen allt och jag ville verkligen att kvällen aldrig skulle ta slut. Loved it!

När vi "slogs" om Tittente.Skriver inom parantes för jag ville egentligen aldrig slåss jag ville ha rättvisa. I alla fall så ringde min far upp mig precis innan bildterapin. Jag minns det som om det var igår jag satt utanför och väntade. Min bror hade då lämnat ett bud som var mycket orättvist. min far har ett meddelande från min bror att om jag går med på det budet så ska han inte ställa till problem för mig med hans företag.

Hur ska man reagare när man får sådan ultimatum? Jag blev chockad, tycker fortfarande det var höjden av fräckhet och en förälder lämnar väl inte sådana meddelande mellan sina barn.

jag hade vänner (trodde jag), jag trodde att min familj skulle ställa upp för mig som jag ställde upp för dem och sen med nästan en blinkning så visade alla samtidigt att jag betydde ingenting. Vänner var inte vänner och helt plöstligt stod jag helt ensam förutom sambon och upp över öronen i skit och problem som jag verkligen hade behövt en väns öra till men ingen ville veta av mig åtminstone inte på mina villkor utan då skulle jag vara den där underkastade, hånande som skulle vara där när de behövde något men som absolut inte kunde acceptera att jag hade några krav. Det gick bra att driva med mig och göra sig löjlig över mig men jag var absolut inte en person med känslor.

Jag hade två tjejkompisar på äldre dar. En kan vi kalla bimbobralla Bunkeflostrand. Henne var jag egentligen alltid skum på och kände tidigt av vibbar att hon inte kunde hantera vissa saker och tyvärr fick jag rätt.  Hon är den där typen av tjej som glömmer allt vad vänskap innebär när hon får en man (som jag och sambon skaffade till henne för det var inte mycket hon klarade av själv) . Henne har jag kommit över, visst jag hatar henne men det är inte så konstigt för hon var så ego och behandlade mig verkligen skitdåligt men henne har jag liksom inte saknat.

Sen har vi den här andra tjejen. Vi var kompisar längre men ju större mina personliga problem blev desto mer drog jag mig undan och hon kände även min familj så hon såg inte rigtigt saker på rätt sätt. Hon såg uppenbarligen inte hur dåligt jag mådde. Henne är jag mycket tacksam mot för hon och hennes familj gav mig verkligen jättemånga fina stunder under min uppväxt och hon är en stor anledning till alla mina glada minnen men... Ju äldre vi blev desto mer fick även hon mig att känna att hennes vänskap till mig var bara ok när hon sade det. Jag dög aldrig fullt ut. Hon gjorde hellre saker med sin äldre bror och sin familj än umgicks med mig och jag kände att vad jag än gjorde så var jag aldrig bra nog medan hon kunde ställa upp för andra tjejer. det var liksom inte en lika vänskap men henne kan jag sakna och verkligen vara ledsen över att hon gick förlorad.

Jag kan ofta numera önska att jag flyttat hemifrån vid 10 års ålder och fått en chans.

och såg att farsan sålde grejor på blocket. Varför utsätta sig för denna självtortyr? För det gav ju bara tårar i mina ögon.

är väl inne på 4 veckan nu. När det kom så var det jätteplötsligt som om någon skar mig med en kniv inne i halsen och sen har det varit där mer eller mindre men aldrig så att jag har haft problem att svälja eller så det känns mer som  om jag har ett stick där och jag har problem med att prata hur mycket som helst. Börjar väl att bli tid för läkare men rädd för dåliga nyheter som jag är så väntar jag alltid...

jag tror han väckte mig 3 ggr inatt med dem. De dagarna efter så käns det som om jag har ett sågverk konstant gående i huvudet på mig och jag blir cranky:-) Har blivit väckt varje natt denna veckan. Ibland fantiserar jag bara om att sätta en fot på gumoen och sparka ner honom från sängen för attse hur han reagerar:-)Men jag har tagit upp det med honom och han påstår att det kanske inte skulle vara så lyckat:-)

som började att skriva fruktansvärt  hårt på sin filippinska fru som bara stod där och tog emot. Han gick typ från 0-100 på en sekund. Precis som min bror och när folk bredvid försökte lugna honom så blev han aggresiv mot dem också precis som min bror. Sen när vakterna kom och pratade med honom så kopplade han på charmen och var totalt trevlig, precis som min bror. När jag sre sådant ute så fryser jag till is är livrädd för att ens titta på personen av rädsla att denna ska se det bli arg och hoppa på mig. Jag förmodar att det är vad man kallar ärr efter skadorna eller något åt det hållet.

och måste faktiskt säga fan vad de var bra. Det var partystämning från början och där var verkligen smockat med folk. Enda skiten var väl de fåtal föräldrar som envisas med att ha sina barn på axlarna hela tiden. Det finna faktiskt en massa korta  vuxna människor också som har problem att se och en på axlarna förstör för typ 101 men det tänker de inte på jag vet. Ego ego ego, tänk på dig själv och skit i alla andra. Man kunde ju ha barnen på axlarna några låtar, pausa några och....

Hur som helst vi hade turen att stå precis där de starta sin linfärd in till scenen uppe i luften och det var ganska häftigt:-) Och säga vad man vill om AQUA men deras musik är lätt att sjunga med i och man blir oftast väldigt glad.

Efter konserten så gick vi in på 7 eleven och köpte o'lays potatischips och nu har de tom Baskin Robbins glass där. Varför kan inte de svenska 7eleven affärerna vara så roliga? Köpenhamn lever verkligen upp mot kvällen och natten och sen kommer man hem till tråk Mlamö där man ska vara glad om en människa är ute typ:-) Inget liv, inget tjo!

det skriks och bråkar en massa i bilen och 3 personer försöker lugna en person hela tiden medan de är livrädda för vad som ska hända. Ska han kör arakt in i en annan bil med våld?kanske en lyktstolpe?Hur ska detta sluta? Helt plötsligt svänger ni in på en sidogatan mitti trafiken och han stannar mitt i gatan så att ni får gå av och försöka lugna ner honom så att ni kan få in honom i bilen igen och fortsätta och då ska ni även fortsätta kampen att hålla honom nöjd så att inget annat hemskt händer. Det var verklighet med mig och som alltid så var personen det skulle svansas runt min bror.

labil som fan har dragit ut visdomstand idag. Jävla tur att jagi nte visste om det i morsen för då hade jag nog vänt mig om och somnat om. Tack och lov för massvis av bedövning.

jag var väl litet över 20 och min far ringde mig på jobb. Jag hade redan fått en betalningsanmärkning pga dem. Jag jobbade bredvid ett mobilföretag och de hade erbjudan om att teckna mobil billigt. Han ville att jag skulle göra detta men jag ville inte för att jag sade att jag inte kunde pga anmärkningen men han sade till mig at det skulle de inte bry sig om, inga proble m och fick mig so mså ofta att göra något jag egentligen inte ville.

Jag gick in där och blev mycket riktigt stoppad när de kollade upp mig. Jag skäms än idag när jag tänker på det. Det var så pinsamt men det var ju inte han som skulle skämma ut sig.

så frågar man henne om min far(spermadonatorn) och hon säger en sak sen vet man samma fakta från min far och den är helt annorlunda. Jag tror inte ni kan föreställa er hur det varit att ALDRIG NÅGONSIN KUNNA LITA PÅ EN ENDA MÄNNISKA. Sambon satt också där förbryllad av vad hon sade. Det var liksom hon, far och brorsan sen släpptes jag aldrig in i den världen men jag var väldigt bra att utnyttja. Hatar verkligen hur de behandlade mig.

Denna hankatt är verkligen allt ang peace love and understanding. Han hade hört hemma i hippie eran för det spinns, och kramas en massa varje dag.

hade det varit min dotter som jag inte haft kontakt med p å5 år och som jag sedan träffat. Jag hade resonerat som så att livet är för kort, legat på och definitivt försökt ta igen förlorad tid. Men de kommer aldrig att behandla mig annorlunde eller hur? Springer jag inte efter dem så tänker inte de anstränga sig och sen ser de inte hur annorlunda de behandlar oss fortfarande för brorsan springer de efter fortfarande.

Jag saknar någon som bryr sig om mig. Det kan vara väldigt ensamt med bara sambon ibland. Stora delar av mina dagar så hatar jag verkligen världen så. Ska alla svek som jag blivit utsatt för aldrig suddas bort helt? Det känns som om de format mig helt för mycket och då försökte jag verkligen kämpa emot. Jag är inte stolt över att jag tillsist knäcktes men i efterhand så fattar jag inte hur jag stod ut så länge och jag ser verkligen särskilt min far från helt andra ögon nu. FÖRVIRRAD FÖRVIRRAD OCH ALLTID SÅ JÄVLA FÖRVIRRAD (Jag alltså)

fast jag skickade ett mail där jag upplyste honom att han skickat sitt raggningsförsök fel. Svar nej! Med honom kommer det alltid vara sorg i hjärtat eller hur? Jag önskar bara jag kunde fått sätta mig ner med någon som känt både mor och far och som kunde svara på några av mina frågor och kanske få mig att förstå dessa komplicerade personligheter.

igår. Den var väldigt bra. Travolta och Denzel gjorde ingen besviken och man satt ganska fängslad hela tiden och New York miljöer är ju aldrig fel:-).

en väldigt bra dag i lördags. Vi var och såg U2 i Göteborg (andra gången jag ser dem). Vi hade inlett veckan med att se U2 i 3D på bio. En upplevelse jag var väldigt skum till innan men efteråt wow. Hoppas fler artister tar efter och släpper konserter i 3D för det var en upplevelse. Man var så när och det var nästan som om man var på konserten. Klart positivt!

Sen fortsatte vi som sagt upp till Göteborg där vi började på Hard Rock cafe (var annars innan en konsert?) Givetvis sände de en U2 konsert och sen vidare till Ullevi så inom en vecka 3 U2 konserter! Det kan man kalla U2 vecka. Och som ni alla som läst tidningarna redan vet så var konserten kanon. Annars är jagi nte världen största U2 fan visst musiken är bra och så. Vi köpte mest biljetterna för att ge varandra en upplevelse som kunde muntra upp litet.

sen jag tvingades sluta med bildterapin och tyvärr inte har fått rätt hjälp efter det. Allt som kom ut då tvingas ju stanna inne nu vilket innebär mer och mer låtsasvärld då jag helt enkelt inte klarar av verkligheten. Sjuk i huvudet jag vet.

Hemmabygget fick nytt grafikkort och litet annat (tack sambon)Tyvärr är där mycketsom är annorlunda och program jag ej kan få att funka (hatar det)

Min mor var här som sagt för mer än en vecka sen men inte har hon ringt för att försöka bygga vidare på det trots att hon inte gick hem innan 24.00 och man märkte hur ensam hon är men han brorsan är ändå fortfarande allt medan jag fortfarande känner att visst det kan verka gå hur bra som helst men när vi skiljs åt så är det ändå dumma dömmandetankar om mig och hur bra jag än är, hur snäll jag än är så nothing i can do about it och jagorkar och klarar inte att kämpa på det där sättet igen. Har gjort det i 30 år som ni ju vet. Jag har många fler tankar ang. besöket. Föratt vara helt ärlig så har jag nog inte bearbetet det alls förmodligen pga rädsla och att jag helt enkelt inte klarar det. Det har varit väldigt mycket låtsasvärld.