Jag kan bara inte förstå varför det kan vara så svårt att erkänna hur oilka de behandlat oss. Bevisen är ju klara. Hur elaka saker han än gjort så har han aldrig fått betala för det och då jag skötte mig så är bara det att behandla oss olika.

det har gjorts nya rejäla skillnader sen dess

*far ringde två gånger hem till mig och försökte få henne att med hot göra som de ville ang. Tittente (inte en gång frågade han mig vad vi skulle kunna göra för att tillsammans lösa det) då hade han även en av gångerna först ringt till min advokat och försökt att prata med honom om mitt ärende utan att jag själv var informerad om detta.

*far och bror hotade mig att om jag inte gjorde som de ville i Tittentefrågan så skulle de skapa stora problem för mig i ett helt annat ärende vilket de också gjorde eftersom jag sade att jag inte lät mig hotas.

*När mor fick följande fråga av mins sambo så sade hon med mig  närvarande att hon inte skulle blanda sig om han misshandlade mig det var mellan de två.

*Samma år som jag blev misshandlad av min broder så valde hennes fader att inte alls höra av sig innan julafton för att kolla hur alla skulle fira julen och mora ringde den 23 bara för att fråga när hon kunde lämna julklapparna. jag hade då inte hört av någon av dem under hela december. mor valde givetvis att fira julafton med min bror utan tanke på hur jag skulle klara det eller ta det.

*Brors babyfoto stod uppställt på föräldrarnas bokhylla under hela min uppväxt medan mitt låg nerpackat i en låda och det kom först upp när jag var vuxen och tjatat ihjäl mig på att de skulle sätta upp hennes också.

*Min dopbok består av hennes namn och vilken kyrka hon döptes i. Detta skrivet av kyrkans personal. Föräldrarna har inte skrivit i en enda uppgift.

*Mora gjorde vid tidig ålder klart för mig att det var klart att hon skulle ha skulden för allt även när hon inte gjort något. Att hon inte ljög bevisade hon sedan gång på gång.

*Jag är idag sjukskriven och utbränd sedan flera år tillbaka på grund av den psykiska misshandel som jag har fått utstå sedan födseln av föräldrar och sin broder när hon var 10 skrev hon i sin dagbok att hon var rädd överallt utom i skolan.

*När bror misshandlade mig framför min moder och delvis sambo som såg det men stängde dörren så vägrade modern dels att vittna om vad hon såg och bror har inte ens brytt sig om att be om ursäkt och tillslut så förvandlades vad han gjorde i hennes föräldrars mun till att han bara knuffade henne och jag fick sig en tillrättavisning av sin fader att hon borde skämmas som satte sin moder i en sådan situation att behöva vittna mot sin son. Inte en av dem brydde sig någon gång om att fråga hur jag mådde efter misshandeln. Broderns första ord till henne efter misshandeln var att nu hade jag förstört allt.

•·       Brors  anmälde aldrig rätt ändrad adress utan sade att han bodde med sina föräldrar ända till han flyttade ut till tittente då även hans konkurs var över fram till dess bodde han med mig och sina föräldrar trots att han bott ensam i lägenhet i flera  år. (där var inte ens plats till honom på vår adress) Han har i åtskilliga år låtit bli att anmäla var han bott och angett falsk adress.

*mor ringde varje dag i flera år hem till honom tidigt på morgonen när han var över 30 tom för att väcka honom

*jag har även fått höra ifrån både mor och fart att jag  kan inte vara så sjuk då hon kunde hålla på att enligt dem bråka med dem som hon gjorde trots att hon går på antidepressiva, varit sjukskriven i flera år, går i terapi mm. Inte en enda gång har de frågat henne hur hon mår under denna period. När hon berättade för fadern att hon hade 50 kg övervikt så var hans lösning att han kanske skulle ta och skicka henne utomlands en vecka.

*bror  har även med endast mig hemma  kört rakt in i sina föräldrars garageport med vilje samt kört även deras brevlåda och sedan när jag försökte lugna honom hotat henne med kniv. Detta dock utan att föräldrarna lät honom stå för sina handlingar något särskilt. Däremot tog de aldrig ens och försökte prata med mig om vad jag tvingats genomlida.

*brors har även våldskört med hela familjen i bilen mitt i rusningstrafik utomlands. Som vanligt skrek mor och far lite i början bara för att sedan glömma fort.

*När jag tog studenten var brors uppgift att ordna skylten. Detta struntade han givetvis så att jag stod där och letade och letade. Än en gång en liten tillrättavisning var allt han fick av mor och fart och sedan glömdes händelsen snabbt bort.

*Sen jag stod upp för sina rättigheter med huset och när hon blev sjuk så försköt mor och far henne direkt medan när bror tex misshandlade mig så behandlade de inte honom annorlunda för det men mig lät de gå direkt när jag inte gjorde som de befallde.

*En av anledningarna att far lämnade mor efter långt äktenskap var för att hon inte ville flytta ut till Tittente med honom (han ville inte heller att bror skulle bo där men det tycks han ha glömt nu) mor har sagt till mig rakt upp i ansiktet att hon inte sagt till bror att flytta ut där. Den enda som var med på det var mormor som är död sedan flera år och var senil i flera år innan hon dog och som levde med tankesättet att pojkar är värt allt och flickor inget (hon föddes 1907?).

*Både jag och min sambo menar att enda anledning till att mor och fart håller med brors nu är för att de är rädda för vad hans ilska och humör ska göra mot dem annars. De har alltid varit rädda för honom och därför har de alltid låtit honom få sin vilja igenom. Han har misshandlat mig, knivhotat, kastat en tältsäng och tv-fåtölj på far, misshandlat far, mor, och mig verbalt, kastat saker på fars anställda, hållit på att köra över annat företags personal när de bara försökt utföra sitt arbete, kört rakt in i mor och fars garageport inklusive brevlåda, brutit upp tanklocket till deras bil när han ej kommit över nycklarna, tokkört med båda mig, mor och fart i bilen mitt på hårt trafikerad väg, stannat bilen mitt på trafikerad väg när han inte gillat diskussionen  och bara gått ur bilen. Bara rest sig från middagsbordet smällt i dörren och kört hem till sig utan förklaring när folket runt om honom inte har gjort som han har velat, kastat en katt rakt in i en bil, stulit pengar ifrån mor och far vid upprepade tillfällen, ljugit för mor och sagt att saker varit ok med far som han sagt nej till men som hon då skrivit på vilket kostat dem en massa pengar mm.

*far har dessutom haft älskarinnor under stora delar av sitt äktenskap och ljugit om detta i massvis givetvis så att ljuga är verkligen inget som är främmande för honom.

•·        När jag under  min sjukdom försökte prata med far om mina problem så stod han ute i farstun hos henne och tittade upp i taket under alla 2 minuter som han hade tid och under de sista tre åren har han ägnat henne cirka 2,5 timme totalt. mora har ägnat något mer tid men hon kommer nog inte ens upp i två siffrigt.

*När mor flyttade till nuvarande lägenhet  förra året så meddelade ingen av föräldrarna mig den nya adressen och de har aldrig ens bjudit upp henne där. mor var istället sur på mig för att jag inte hjälpt till med att flytta utan hänsyn till att jag var sjukskriven och inte orkade hjälpa till och att de hade bror till att hjälpa till och jag var ju därför livrädd att om han såg henne så skulle han flyga på henne igen för hon vet att ingen av föräldrarna hade gjort något försök till att stoppa honom.

*Då mor, fart och jag kom hem från Tyskland för ca 2 år sedan så skulle de möta upp min sambo i deras hus för att äta upp pizzor som de hade med sig. bror kom samtidigt som dem. Innan far bad bror köra så frågade han mig om inte jag ville ta min och sambos pizza med sig till hennes hem istället.

*Det här är tre personer som är så insyltade i varandras lögner att det inte går att bli mer insyltade än vad de är. Så har det varit genom livet och de har fort ignorerat alla hans blunders och utbrott som han haft sen han föddes.

Detta är bara några saker men för allt detta så har jag tydligen inte rätt att vara arg och inte har det nåon gång någonsin varit synd om mig.

att farsan börjat knulla runt när jag var tre år gammal vilkt kom som en liten chock för mina första minnen om att jag var medveten om hans "kvinnor" för det var tydligen flera stycken var när jag var 7-8 år gammal men då de bråkade vilt då så kan jag ju tänka mig hur mycket mer jag var drabbad. Jag minns bara inte det. Varför kan de aldrig känna skuldkänslor för vad de utsatte mig för? Än en gång så fick jag ju dessutom höra att de aldrig behandlat mig och brorsan olika visst INTE!!! Blir så trött på det för det är bara att se fakta så ser man liknande situationen och hur de svikit mig men ställt upp för honom. Jag TÄNKER INTE låta mig knäckas igen! 

på allt det här min fader sade och kände mer och mer orättvisan komma upp och höll på att spricka så jag kom fram till att jag skulle ringa till min mor och säga min saida av historien och konstigt nog var hon beredd att lyssna men jagtror nog attd et var som alltid in genom ena och skit bakom ryggen men jag fick i alla fall säga vad som hade hänt och hur jag försökt at få far att ta sin egen skit med sit jävla företag så just nu känns det mycket lättare.

i om jag fick sälja min lägenhet för att betala hans skulder fast han både sagt det till mig och min sambo nej då påstod han att jag ljög och att det var ju kalrt att jag och sambon höll ihopa.

ska försöka glömma igen det är bäst så. Varför är det så svårt att känna  sympati för mig?Jag menar vilken människa fattar ett tufft beslut om man kan låta bli? Jag har utsatts för så mycket och de kundn satt mig i rejäla ekonomimska problem men inte är det något dåligt samvete där för JAG TOG JU ETT VINSTDRIVANDE FÖRETAG OCH KÖRDE DET I BOTTEN!!!

Hör han inte själv hur det låter? Varför skulle något göra det och än mindre mot sin egen familj? aVarför måste jag alltid leva i en mardröm?

så tänkte jag att det var bara att bita ihop och ringa min mor också då hon ju skickade 200 kr i present så sagt och gjort och jagstortjöt med en gång. Det var förmodligen effekten av all skit jag fått sitta och ta av min far och tagit emot bra uan att låta honom slå ner mig men att prata med tanten också samma dag ja det blev för mycket tydligen. Tänk om man kunnat ha lätta föräldrar?

som i min fars värld fortfarande går ut p åatt jag gjorde fel som konkursade företaget, att de hade jobb 3 år framåt och att det var fel av mig att polisanmäla honom och att jag var fel fel fel helt enkelt. Visst sade jag glöm att jag funnits men av någon sjuk anledning för jag var ju ändå hans dotter så ville han ge oss ett försök men jag håller inte så mycket för det.Och sen undrar ni varför jag har inget självförtroende? Kan man ha det när man alltid får veta att allt är ens fel?

för att elt enkelt säga till honom att jag inte ville att han ens skulle skicka ett mail om han inte kunde bete sig som en förälder ska göra utan att han skulle helt enkelt glömma att jag någonsin funnits då. Jag kände migstark under samtalet men det var tufft och jag märkte på litet av vad han sade att han kommer aldrig att se på mig annorlunda så bye bye tyvärr men jag lär ju inte sakna det så mycket för jag har ju aldrig haft det däremot så kommer jag väl tyvärr fortfarande att drömma om "en far" Ska ringa honom igen i eftermiddag varför fattar jag inte men han bad mig så får väl ta det so men sista önskan. Han ska väl försöka styra mig en sista gång men för första gången i mitt liv så tror jag att han kan glömma det även om jag är rädd att han ska få sitt grepp om mig igen.

Tack terapin för att jag fått styra att våga detta.

morgonen var en tiopoängare men sen kom kvällen.....

Vad som bara var en normal diskussion slutade med gråt och svullna ögon.

Det är jobbigt för det kan vara en helt normal diskussion som blir litet fram och tillbaka för att man inte förstår varandra och min hjärna klarar inte av det. Det är precis som om en spärr öppnas och vare sig jag vill det eller inte så går jag från glad till väldigt ledsen på 2 sekunder och det tycks inte vara något jag kan göra för att hindra det förutom att inte diskutera. Jättejobbigt. Det är liksom som om min hjärna är helt oskyddad.

att eklarera sin förlovning än på min födelsedag. Jag kan inte fatta att jag var royalist en gång i tiden för nu jag tycker det är så himla löjligt hur det hålls på med dem. De är inte ett dugg bättre än oss andra men behandlas så bara för att en fransman en gång i tiden togs in för att leda Sverige. Visst de gör bra reklam, säkerligen men .........

eller vad man nu ska kalla henne ringde igår på hemnumret vilket ju inte är många som gör då både jag och sambo ntyp bröt med alla från tidigare liv och då sambon ringt mobil - jag lät bli att svara då jag sov så trodde jag det var han på hemnumret också som skulle berätta att han skulle jobba över så jag svarade. Och det var tanten jag har typ inte pratat med henne på ja vadkan det vara? 2 år. Här har ni ungefär samtalet

S - är det?
Jag- Ja
S- Jag ville bara berätta attvi sålt huset

LÅNG TYSTNAD

Jag tillsist - Vad vill du jag ska göra med den informationen?
S - Något i typ med Ja jag fick ringa ovh berätta det då ni ju aldrig kommer hem och hälsar på

Jag tände till då j hennes son tex skrev ett 9 sidor långt brev om hur dåligt de fick honom att må i december som hon valde att totalt ignorera

Jag säger - Din son får gärna hälsa på er när som helst men jag NEJ TACK inte efter att du, din man och din älskade favoritson snackat så mycket skit om mig.

Helt tyst i luren ett långt tag

Tror jag säger att jag skulle informera sambon om att huset blivit sålt men kan ha varit tidigare i samtalet. Väntar på att hon ska säga något men helt tyst och till sist

Tack och Hejdå och jag lade på.

Så nu gick väl skitsnacket verkligen i den giriga familjen igår men nya jag vägrar att blibehandlad av människor så som alla behandlade mig tidigare. Jag känner bara NEJ orkar inte!

Jag måste nästan alltoid göra så om jag sover dåligt på natten för annars ärtankarna där med en gång vilket ju inte är så kul för då känns det ju som om man håller på att bli galen. Ok jag vet att jag är galen men ännu mer galen.

men vad gör man när hjärnan bearbetar ens tidiga liv i drömmarna? Inatt hjälpte jag vd jag trodde var min bästis att städa och såg både hennes bror och far och av alla människor som jag fölorat så är väl hon jag saknar mest men tyvärr så tog hon inte iheller mig på allvar och förstod hur dåligt jag mådde så det är nog bättre så här för de sista åren så hade jag nästan magkramp när jag skulle ha kontakt med henne pga pressen att säga eller göra något fel men jag saknar henne och önskar hon varit den som inte svikit så det är....väldigt jobbigt att drömma om henne för saknaden blir så levande

Min bildterapeft har sagt upp sig och någon ny ser det inte ut att bli för mig då det inte finns så många utbildade. Förutom sambon så är hon väl den enda personen som jag tillsist också kunnat lita på. När jag kom hem igår så stoppa jag bara i mig en massa sötsaker med en gång och det kändes precissom om jag varit med om värsta chocken. ag grät givetvis när hon berättade det. Vad händer nu med min lilla trygga bubbla?Jag orkar inte börja om på nytt!

som i princip gick ut p åatt jag skrevatt jag gav upp för det kvittade hur jag gjorde om jag var vänlig eller om jag var otrevlig för att fåen respons så sket de i mig totalt så jag bad honom att inte komma på min begravning, lovade att jag inte skulle komma på hans elelr bry mig om honom när han blev äldre och skyppligare, önskade honom allt gott och att min bror levde upp till alla deras underbara förväntningar och sen sade jag fuck off och jag mende det för jag mår så mycket sämre nu sen de skickade de där jävla julklapparna än innan så då är hur hemskt det än är ingen kontakt trots allt bättre men de svarade gubbjäveln. Har dock inte läst svaret men sambon har sammanfattat det och han hänger tydligen fortfarande upp sig på mitt öbertagande av hans jävla företag. Ett föetag jag bad han ta hand om själv, gjorde allt för at försöka rädda, ett företag jag aldrgi ville ha med att göra och som han fick all chans i världen att fixa själv men det är väl lättare att ge mig skulden. Jag bara känner att jag orkar inte längre. Jag kan visa dem hur mycket fakta som helst men allt än ändå mitt fel sen är brorsan guds gåva till denna värld. Pallar inte. Mor har inte ringt sen jag ringde henne de första dagarna i januari och hon kommer inte att göra det iheller för hon hänger upp sig på pengarna på huset utan en tanke på vad hennes son kostat dem genom åren och hur många miljoner han  ja...... Kan bara säga att JAG SPYR PÅ PENGAR OCH HATAR PENGAR!!!!

Hade de inte utnyttjat mig till bilar, företag och allt annat som de tyngde ner mig med under vad som skulle varit mina öljusa ungdomsår ja då hade de idag inte kunnat vara sura på mig för allt leder tillbaka till saker som jag gjorde för dem så fan vad jag ångrar det även om mycket var du får inte säga nej så fan vad jag ångrar mig önskar jag skitit i dem för länge länge sedan.

jag har uppenbarligen varit hatad av de flesta människor som jag trodde brydde sig.

som vanligt vet man aldrig när en flashback och en gråtattack ska infinna sig. Denna gången var det jättelite minirosa på en jätteliten fläck på en bit fläskfile som fick mig att minnas hur brorsan reagerade om morsanserverade något sådant och då var han myndig sedan länge. Han fick värsta utbrottet, skrek och gormade sig medan hon försökte säga det är inte så farligt, lugna ner dig och hon gjorde helt enkelt allt hon kunde för att smöra medan han få skällde och hade sig och ibland tom lämnade bordet i ren ilska, svor och skrek och satte sig i bilen och körde hem till sig utan ett ord medan tre stycken satt kvar helt chockade och som alltid när han fått ett utbrott ganska utsugna på det lilla bra humör vi hade innan han började och detta utbrott kunde triggas när som helst och gällandes var som helst och nu fattar jag inte att de inte bara sade til lhonom att hålla käften. Hanbetalde inte för maten han åt men kom dit där typ 6 dar i veckan tills han närmade sig 30 år. Jag märker hur skadad ajg forfarande är av att ha levt i denna terror men enligt dem så var han den perfekt och jag det stora svinet.