min far 1 april och min mor 3 april. Hatar båda dagarna då jag ju egentligen vill fira dem men hur kan jag när de inte vill ha mig? Det finns ju bara så mycket förnedring man kan ta. Min far tex skickade ingen prsent i år för han var sur för 2005 då han skickat blommor till mig (mitt uppe i skiten med företaget som han dumpade mig med så jag mådde ju verkligen piss och var väldigt nere så sambon hade fåttinstruktioner att jag inte ville ha med dem att göra) och sambon vägrat ta emot dem. Jag visste inte om detta förrän något år senare men eftersom jag vägrade då fast jag inte visste det och han blivit informerad om detta en gång så fick jag ingen födelsedag och vad säger om han inte gör likadant nästa år och som det är nu så fundrarar jag ändå starkt på att dumpa alla försök till ettförhållande med honom för never gonna see me different!! Och min mor ja hon lovade att ringa men har ännu inte gjort så medan brorsan ja och henne hade jag tänkt bjude med på en fin resa men hur ger man en resa till någon som inte vill umgås med en?

Jag önskar jag kunde ta deras jävla pengar och stoppa upp dem i röven på dem(ursäkta uttrycket) men hur är man vänlig mot sina mobbare?

sen mina föräldrar hörde av sig så mår jag märkbart sämre, tänker mer, längtar mer och  (pinsamt att erkänna) någon dag efter kontakt med dem så kissade jag tom rejält i sängen. Var ju stor sängvätare i jättemånga år under min uppväxt tills jag slutade tvärt och sen har det väl hänt en ågng i viuxna livet. Jag har dessutom grym muntorrhet varje morgon vilkjet är skitjobbigt eftersom man dels är så himla ofräsh och dels en igenklistrad mun är obehagligt. Som ni hör gnäll, gnäll och gnäll!

analysera alting, tänka hela tiden och helt enkelt bara säga till mig nu är det som det är. Är det den här 37-åriga desperata längtan att bli omtyckt av sina föräldrar som gör det? Nu när jag tänker tillbaka och ser saker som jag blundat förr tidigare så måste jag tom fråga mig själv - Har de någonsin tyckt om mig? Jag har alltid kämpat och försökt köpa mig deras kärlek och uppmärksamhet. Jag inser nu att föräldrars kärlek ska inte komma med krav som mina gjorde utom till min bror förstås för honom vägrar de se felen hos. Vill inte vara ledsen!! Vill ha total lycka som jag drömt om de sista 20 åren!

allting gick ok tills jag slutade och med en gång - tankarna! Det är så jävla jobbigt att behöva hålla sig sysselsatt hela tiden för att inte bli komplett galen och känna sig komplett galen!!!

och har väl varit en dålig vecka därav inga blogginlägg. Jag önskar verkligen att jag skrivit av mig när jag mår dåligt istället för att dra mig undan för det hade inneburit många fler dagböcker och inte så många blockouter som det nu är. Fråga mig vad mörka minnesluckor är - Jag vet har flera år av sådana!

med vare sig min far eller mor. Grubblar mycket mycket mer och fast jag vet att de har fel i sina anklagelser så analyserar jag det hela tiden för att se om jag kan lägga någon skuld på mig. Jag vet ju att jag inte är felfri.Båda två hävdae fortfarande att de alltid behandlat mig och min bror lika men orättvisorna är inget jag hittar på. Tvärtom så underdriver jag nog eftersom jag bara klagar när jag har fakta men det är så mycket jag inte kunnat bevisa. Kan ni fatta att min far sade om brorsan och Tittente att om jag bara get honom något år till så hade han nog fått ordning där ute! Men hallå! VARFÖR KAN JAG INTE HA NÅGON SOM STÅR PÅ MIN SIDA. Alltså de höll på att stressa ihjäl mig och hade jag inte brytit med dem så VET JAG till 110 % att jag varit död idag. Varför kan ingen känna sympati för mig? Inte undra p åatt jag är mer hatisk än någonsin till min bror.

ni vet vad jag pratar om så värderas mäklaren det till en summa men de tre bestämde själva att mäklaren hade satt en för hög värdering så när de sade till mig vad det var värt för att vi skulle prata affärer ja då hade de själva sänkt värderingen med 200 000. Är det snyggt? Är det rättvist? Är det så man gör?Om jag kunde gå tillbaka i tiden och ändra saker så vet jag vad min ändring skulle vara förutom att se till att Selma inte dog. Det skulle vara att aldrig göra en enda snäll sak och säga nej varenda gång de ville utnyttja mig. Jag ångrar det så. Jag önskar verkligen från djupet av mitt hela hjärta att jag aldrig hjälpt dem.

hur lämnar man över pengar till någon som totalt ignorerat dig, behandlat dig som skit, inte gjort ett dugg för att hjälpa dig och verkligen låtit dig lida. Hur gör man det?