Jag har varit väldigt trött de sista dagarna, väldigt trött som om jag sprungit ett maratonlopp. Förmodligen för att jag i tisdags för första gången sen 2005 (om man bortser från lilla besöket för en månad sen) träffade min spermadonator. Jag är fortfarande helt fascinerad över hur psyket kan påverka hela kroppen på det sättet som det gör när man spänner sig och blir stressad men nu till BOMBEN.

Träffade honom, det gic kväl ok men han säger hela tiden kan vi inte lägga det bakom oss som varit och se framåt men hur kan jag det när jag aldrig får prata om det och bearbeta det? Samt att han alltid säger att vi har två sätt att se på saker och ting vilket stör mig som fan då jag tittar på fakta och det är från det jag bildar min uppfattning. Inte på skvaller, på fakta och information. Jag tror att jag måste få dem att erkänna hur fel och elaka de var mot mig men kommer de att göra det? Tvivlar. Fan vad jag önskar att de aldrig dragit in mig i sin skit och låtit mig få vara barn och att jag hade haft en mor och far som gått över eld och lågor för mig. Har mer att berätta men det får jag ta sen. Det är jättejobbigt bara att skriva detta lilla men som sagt har varit som en zombie efter besöket.

Varför var han tvingen att förstöra mitt förhållande till honom han var alltid den som jag såg som min enda föräldrer trots allt illa. Jag ville alltid bara att de skulle bry sig om mig varför var det så svårt att bry sig om mig och älska mig?

jag och sambon var uppe i Göteborg igår och såg Pink. Hon var bra men inte lika bra som när vi såg Funhouse tour inomhus ifjor men bara avslutningsnumret var värt att betala för. Säger bara wow. Diggar hela hennes sköna stil enormt. Hon är sig själv jag är så trött på alla som går och låtsas vara något de inte är, personligheten är inte stor bland människor numera. Köpte en tröja däruppe men som vanligt så vågade jag inte prova den för jag är rädd för hur ledsen jag ska bli och hur mycket jag ska skämmas när de ser att storleken inte passar mig. Typ i mitt huvud tänker de och skrattar och säger vem tror hon att hon är som tror att hon ska passa i den tröjan så sambon fick prova den sen fick vi chansa men den passade:-)Det är verkligen jobbigt att vara så svag att man får tårar för vad som helst och är rädd för allt. Tom när jag beställer något på nätet som jag får hem så kan det gå dagar innan jag öppnar paketet för jag är rädd för att bli ledsen när jag gör det fall det inte är vad jag föreställde mig mm.

för då var han hemma igen. Han skulle höra av sig. Har ett mobilsvar det kan vara honom men annars imorgon fredag och inget möte. Lost for words.

Det kan vara svårt att tro men jag var faktiskt väldigt rolig en gång i tiden. Folk skrattade åt mig hela tiden. Det var väl mitt sätt att dölja smärtan. Jag kunde charma vem som helst så fort, nu ja..... Humorn försvann ut någonstans och jag vet knappt hur man skrattar. Jag skrattar men det känns inte som om det är till 100% Där är liksom alltid en viss del sorg kvar i mig. Mungiporna åker aldrig fullt upp.

spermadonatorn för några dagar sedan igår hade jag samlat ihop så mycket mod att jag vågade läsa det.
Det löd ungefär så här vi får bestämma en dag att träffas glöm det som varit och se framåt. Med andra ord vi pratar inte om det som varit.

Hur ska jag inte kunna det? Det har format mig till den ledsna misslyckade person som jag är idag. De har aldrig bett om ursäkt tagit upp det eller ens försökt prata med mig så ska man bara låtsas som om det inte hänt? Det är ju en stor del av varför jag mår så dåligt idag för att de totalt ignorerat allt med mig och bara fortsatt att göra mig illa. Så svaret blev typ Det kan jag tyvärr inte göra allt det är ju varför jag tvingas gå i terapi. Bollen hos dig.

Men lets face it jag tror det är a little too little a little too late. Är liksom van utan dem,  de har mycket att gottgöra och kan de verkligen se mig som en människa? Andra drömmer om pengar i hela mitt liv har jag bara drömt om kärlek från mina föräldrar.

Alla föräldrar älskar inte sina barn. Hade gett vad som helst för att mina skulle viljat ha mig och jag gav ju nästan vad som helst.

Ricci Ricci av Nina Ricci



Rabarber i parfym mums och den sitter i ett bra tag på min hy och beskrivningen är liksom jag. Annars så bytar jag parfym ganska ofta det är ju något som man kan köpa trots övervvikt:-) Men denna kommer jag nog att köpa igen för den kändes som jag.

Tror den heter kronprinsessan Mary

För andra natten i rad så fick sambon väcka mig för att jag skrek i sömne och som vanligt var det för att män försökte var elaka mot mig i min bostad igårnatt så var var det att jag skulle låsa stack ut handen i mörkret och kände hur någon tog tag i den och i förrgår natt typ samma sak men i annan tolkning. Vad ont ska hända mig inatt?

för litet mer än en vecka sen. Jag önskar han var min psykiatiker för honom kan man prata med. Jag är livrädd för den dagen han pensionerar sig vilket är väldigt snart för som ni ju förstått så har jag inte så lätt att öppna mig för människor och jag missförstås ofta men han är lätt. Min psykolog däremot ja han är jag rädd för och känner att han känns så stressad och inte har tid för mig när jag träffar honom. Jag vill ha hjälp jag behöver hjälp men jag är så jävla rädd. Jag undrar ofta om jag kanske är för fucked up för denna värld. Ni skulle känna min hjärna. Det är evigheter sen jag var ute ur min fantasivärld för det är den jag klarar av allt annat SKIT!! Jag stänger liksom av min hjärna för att kunna existera. Jag är 2 och 102 år samtidigt. Jag vill inte ha det så här och inte känna all press som jag känner det gör det ju inte lättare att slappna av. Måste sluta med trösshoppandet också. Inte det 2010 som jag föreställde mig på nyår men min värld blir sällan som mina drömmar.