Ifall ni undrar
min spermadonator har fortfarande inte bil vilket innebär att jag fortfarande inte fått min födelsedagspresent (februari). Det skulle kunna vara så enkelt för mig att säga då kommer jag upp till dig och i normala fall skulle jag inte haft något emot det för det var sådan jag egengtligen är - snäll men jag orkar inte vara den personen längre man blir bara bränd och som de varit mot mig. Jag önskar, jag kunde men nej.
Så har jag precis tagit mig i kragen
gjort litet saker som försvårar det för mig att tröstshoppa då jag märker att jag är på väg att spåra ur totalt så får jag ett brev som får mig att inom två sekunder tänka måste shoppa, måste shoppa. Ödets ironi eller. Så mår man sämre igen. Jag tänker varje dag på att antingen ta livet av mig eller lämna Sverige för jag trivs verkligen inte i detta land längre det lilla minsta. Mitt hem är min borg men inte ens här slipper jag spökena utan tror flera gånger om dagen att det är någon i huset och tycker jag hör saker eller tom ser saker. Som sagt i'm crazy och jag hatar det. Jag blir sämre för varje dag det märker jag.
Vet ni en sak som jag verkligen hatar
alla de här tävllingar eller mail man fått som uppmanar en att bjuda in alla sina vänner för att ha större chans att vinna eller att skicka mailet till 5 vänner om man inte har 5 vänner då? Varför kan ingen tänka på oss ensamma och utstötta?
Så har ännu en mors dag gått
tankarna har ju varit hos henne men i mitt huvud har jag ingen mor så detta är alltid en sorgslig dag. Min lilla Belle var jättemysig igår med ligga i iknät och spinna och vara kelen och pigg bara för att idag vägra äta igen, ligga under soffan hela dagen och vara så som hon är när hon är riktigt dålig. Hon var bra när jag vaknade imorse sen gick vi på bio och såg vilda djur (djuren var så söta) Snacka om att jag ångar det förefteråt var det inte samma Bella som innan filmen. Kan bara be en bön att det är en endags bugg än en gång och att vi får ha henne i livet litet till. Det skulle betyda så mycket för oss.
Vilken kväll
det skulle blivit förhandsvisning av kommisarie späck eller vad den u hette. Isätlllet blev det inställt och det blev lungödem sjuk katt som andades med hela kroppen igen och såg allmänt sämre ut. Och Sverige åkte ut från festivalen och nu säger jag också stor melodifestivalfan som ajg alltid varit Lägg ner skiten. Det ska handla om en bra låt som ska slå i hela världen något man kan sjunga med i och förutom Rybaks förra året så är det inte ofta det händer numera. Det känns mer som clown sms. Deprimerande. Kämpar för fullt att hålla min tröstshoppning i kontroll just nu vilket inte är lätt. Det här mer vår sjuk katt tar verkligen det är ju inte som om jag är glad innan som ni ju vet. Hatar mig själv och min fucked up brain.
Igår fick jag något jag verkligen behövde
ett riktigt gott skratt. Jag och sambon var och såg Sex and the city 2 och jag håller inte alls med kritkerna. Den var jätterolig och alldeles underbar som askungen hade sagt. Visst är är ett überfan men den får 5+++++ för det som får deppiga mig att skratta det måste vara roligt. Hoppas det blir en film nr 3.
Ifall ni undrar
jag har fortfarande inte fått min födelsedagspresent av spermadonatorn min födelsedag var j uför flera månader sen och han kan åka buss till andra men att träffa mig som han väl typ inte träffat på fem år och som på pappret är hans dotter är inte lika viktigt spyr på dem varför kan de inte växa upp och bete sig som föräldrar och vuxna?
Tårarna flödade idag
mors dag närmar sig ju. Det är verkligen en hemsk känsla den där att man aldrig dugit till sin mor vad man än gjort att man tvärtom har känt sig hatad i hela sitt liv. Första gången jag skrev i min dagbok om hur min mor hatade mig var jag 9 år gammal och sättet jag skrev det på var liksom mer allvarligt än om ett barn skrivit det för mamma var dum en dag. Det var liksom så mycket allvar i orden där jag konstaterar hur frälst hon är i min bror redan då. Det är en hemsk känska att alltid vara snäll men ändå känna sig mindre värd. En av mina verkligaste drömmar som jag någonsin haft var i tonåren där jag drömde hur jag knivhögg min bror om och om och om igen tills jag varknade upp helt chockad. 20 år senare är drömmen fortfarande färskt så det är en hemsk känsla att inte bli erkänd av sina egna föräldrar hur perfekt du än är.
En vacker tulpan från trädgården
Det är och har varit några konstiga veckor
jag mår givetvis fortfarande skit. Annars så har det mesta kretsat kring vår njursjuka Belle Hon lever fortfarande och har haft några normala kattdagar men det är så jobbigt för det svänger så från dag till dag och man blir så ledsen när man ser att hon inte mår bra. Varje dag är det ska hon äta idag ska hon dricka idag hur andas hon? osv. Denna katt ahr lidit så mycket i sitt liv tack vare min bror så både jag och sambon skulle så vilja se henne mer i livet för hon förtjänar att vara glad. Hon har ju dessutom precis som jag råkat ut för min familjs elakheter så jag känner något sjukt band till henne. Vi två vet liksom.
Kattvakt inatt efter
instruktioner och idag är de där - tankarna på mina föräldrar och den oändliga frågan varför. Saknade efter min mamma och känslan att allt känns så onödigt - ett onödigt bråk. Kanske ska jag tänka någon måste vara the bigger person men i hela mitt liv var jag den. Jag har inte gjort något fel - de har aldrig kämpat för mig. Ska man inte som barn känna att ens föräldrar vill ha en? Det har jag aldrig gjort men jag kände hela tiden att de ville ha min bror om och om och om igen. Jag är luft - jag är inget!
Katten är på bättringsvägen i alla fall men vi ska inte hurra än:-) men ett mini hurra:-)
Katten är på bättringsvägen i alla fall men vi ska inte hurra än:-) men ett mini hurra:-)
Det är mycket nu
vad som skulle varit den bästa veckan på hela året och något jag i mitt patetiska liv längtat efter i 6 månader blev sjuk katt inlagd på sjukhus och som ni märker långa nätter för att vaka över henne. Vad gör man inte för sina underbara djur:-) Man har verkligen slängts mellan himmel och helvete denna veckan.
Jag fick ett sms från min spermadonator den 2 maj att han inte glömt min födelsedagspresent men fortfarande inte hade bil. För det första om man säger man kommer i slutet av april borde man inte meddela i slutet av april att man inte kommer då?
Just nu är det ännu jobbigare än vanligt för mig för inuti min sjuka skalle så är där just nu miljoner konflikter med mig själv.
Jag fick ett sms från min spermadonator den 2 maj att han inte glömt min födelsedagspresent men fortfarande inte hade bil. För det första om man säger man kommer i slutet av april borde man inte meddela i slutet av april att man inte kommer då?
Just nu är det ännu jobbigare än vanligt för mig för inuti min sjuka skalle så är där just nu miljoner konflikter med mig själv.