det gör mig arg, vill egentligen bara slå in radion och skrika, känner att julen är hånfull, falsk. Jag som var en sådan älskare av julen. Jag minns hur jag vaknade med en leende på läpparna varje jul och hur jag före julen var så fylld av hopp att denna julen minsann, denna julen skulle bli min, jag skulle få glädje. Sen gick jag ut ur mitt rum och visade mig för familjen och det tog oftast inte lång stund förrän den känslan var borta. Man fick huvudet avhugget i värsta utskällningen. En jul var det min mormor som stod för att döda the julspirit då jag hade oturen att svara när hon ringde och fick mig värsta utskällningen för att min mor ringt till min farmor först och tagit henne till kyrkogården(som om det var mitt fel)

Det ar liksom så med folk, både familj och vänner, jag har inga känslor trodde de. En del var nog mitt eget fel för jag lät ju aldrig visa att de gjorde mig ledsen men borde de inte kunnat fatta litet själv? Det var åtminstone vad ajg alltid tänkte och förmodligen en av anledningarna till att jag idag tycker att de mesta männiksor idag är fejk och patetiska.

men vad jag önskar att jag åtminstonde hade haft en perfekt jul som jag kunnat tänka på.