skickligt uppbyggd av mina föräldrar och min sk storebror även om han alltid betedde sig som en liten barnrumpa till lillebror. Aldrig han var det man trodde storebröder skulle vara skyddande och allt det där. Frotfarande idag så när jag tänkte tillbaka på det som varit så kan jag inte fatta att de betett sig som de gjort, många gånger så tror man att man sover och att allting varit en dröm för kan ens egen familj verkligen svika en så grovt? Svar ja! Ifrågasatte jag något så blev jag nertystad, jag fick alltid höra hur tacksam jag var och när jag var runt 10 så blev jag ständigt matad med hur bra jag hade det för min far hade minsann arbetat i flera år redan då. De fick mig att känna det som att jag vid 10 års ålder skulle känna det att det var ett privilegium att jag inte behövde jobba och det var det väl om man tänker långt men hallå?

Löd jag inte så pratade de inte med mig. När jag körde upp båda mina hälar in cykelhjul så att jag inte kunde gå på flera veckor så bar min far mig runt. Detta hände innan jag ens börjar skolan och jag har fortfarande problem med hälsenorna. De tog mig inte till läkare "för jag ville inte" När min bror var närmare 20 år gammal så tvingade de iväg honom till läkare för nageltrång, körde dit honom där och väntade. Som sagt det var hela tiden skillnader och jag vägrade se dem. Förmodligen gjorde det för ont.

Hur kunde ni mor och far? Jag  hade valt er före varje gång men ni valde mig långt efter människan ni precis träffat på stan så här sitter jag idag med 0% i självförtroende och så jävla skör. Tack!