där är ju den där vårt hem precis sålts. De flesta tyckte jag var löjlig men jag hade bott där i över 20 år för mig var det enda trygga platsen jag hade på jorden. Mitt rum och min toalett (brukade låsa in mig där med täcke, skolböcker mm, äckligt säkert men enda platsen där jag verkligen fick vara ifred och kunde slappna av).  Att sälja det på exekutiv auktion dessutom (tror det var det) eller åtminstonde till underpris som det var. Jag skämdes så och man kan nog beskriva mig som ett träd som rycktes upp ur jorden med rötter och allt med våld där det trots allt kunnat leva för att sedan efter det behöva kämpa hela jävla tiden. Jag var så olycklig och som vanligt helt ensam utan någon som helst förståelse

Åter till julen, eller nyår som detta var. Jag gick hem från min farmor för att jag ensam, ville ha detta sista minne med min bostad utan skrikiga föräldrar och psykopatbrorsan. Där stod jag 24.00 och tittade på julgranen som speglade sig i terassdörren och försökte memorera ögonblicket för att alltid kunna tänka tillbaka till det och det har jag gjort ofta.