Min far sade ni kan väl träffas i november då är jag hemma igen
Nu är det snart mitten av december och inte ett pip har jag hört. Det var precis likadant då när vi tillsist träffades i somras. hade ajg inte pikat honom och tagit iniativ så hade inte det mötet iheller blivit av. Så här är det alltid om jag inte bokstavligen ligger och låg med tungan klistad i deras (ursäkta) rövhål så var där ingen av dem som tänkte vi ska kanske prata med och träffa vår dotter. Hur kan de inte fatta att jag fick nog tillsist? Jag var verkligen bara någon som de såg när de behövde utnyttja mig alla andra stunder så existerade jag inte. För dem var jag ett personnummer och det är det som gör mig så jävla förbannad för de skyller på att de är sura på mig för deras företagsskit och hushelvetet men och detta really pisses me off (utsökta engelska mitt i men fann inget svenskt ord som beskrev min ilska) för de behandlade mig så långt lång långt innan båda de där sakerna, flera år innan!! Hur fan kan de inte se det? Det är ju bara att titta på kontakten de hade med mig.
Kommentarer
Trackback