men jag fattar ärligt talat inte hur jag ska klara mig igenom julhögtiderna utan något speciellt som lyfter upp mig. Att säga att jag har värsta paniken och verkligen inte kan se mig leva den 1 januari nästa år det är att underdriva. Jag önskar att människor som har så lätt för att säga små elaka saker skulle kunna börja fatta att de kan förstöra en människa medde där orden som de inte tycker är så farligt. Jag tror inte jag kan minnas en jul i Sverige som jag inte varit ledsen under. Var det inte min mormor så var det min bror eller mor eller far. Man vaknade med ett leende för att om inte förr så vid middagstid vara nertryckt i skorna igen.