så frågar dem en något och så ska man svara och för mig blir det nästan aldrig de rätta svaren för jag blir stressad. Nästan alltid kommer jag på efteråt - det där skulle jag ju ha sagt. Jag är fortfarande positiv till gårdagens försökt men blir det mindre och mindra ju mer jag tänker på det vilket inte är mycket då jag igår fick andnöd och idag värk i hjärtat och dubbla hjärtslag vilket ledde till att omg. försöka koppla bort tankarna och slappna av vilket ju bara funkar i min fantasivärld men även där i den kan det vara jobbigt.

Hon frågade mig en massa saker igår men det kändes jobbigt för hon ville ha det så mycket till fåtal känslor och jag tror inte hon förstod hur komplex jag är och att det är en jävla röra med hela mig. En stor anledning till att jag söker mer hjälp igen är ju att nu klarar jag inte ens av verkligheten innanför dessa 4 väggarna det gjorde jag under tiden som jag gick i bildterapi. Jag har känt konstant hur jag blivit sämre och sämre när jag inte haft någon hjälp. Men är det lönt att hjälpa mig? Jag tror som sagt att jag är ganska fucked och förstörd. Men jag tror att jag kan bli bättre än jag är nu men är det tillräckligt för sjukvården att hjälpa någon som bara kan bli bättre men inte bra?