blev av både falska vänner och familj så kan denna mening verka konstig men anledningen till att jag blev det av dem var att jag trodde att om man behandlade någon snällt så var de snälla tillbaka. Samtidigt så ska jag erkänna att jag hade varningstektaklar ute för dem allihopa i flera år men även jag var feg en gång i tiden. Man känner liksom på sig (i alla fall jag gör det) vilka människor som inte kan klara av kritik och beter sig som barnrumpor när de får det tyvärr hade jag en massa sådana i mitt förra liv. Det är oftast dem som har lätt för att snacka skit om andra, och kritisera, de som försöker vara något de inte är, gärna vill de spela väldigt häftiga och kaxiga. Det är de som är de svaga för de vågar inte vara sig själva oc hsäger du emot dem så blir de skitförbannade och börjar skälla ut dig och vem orkar med sådant?

Vad jag skulle komme till är att livet har sedan jag var väldigt liten tvingat mig att bli en väldigt bra avläsare av människor - tyvärr. Ibland önskar ajg att jag också kunde få vara litet naiv någongång och ta människor som de kommer och inte undersöka dem innan men det har jag inte råd med för varje gång jag gör så då slutar det med att jag blir besviken.