Hon försökte ringa mig men brorsan hade flyttat ut till tittente, det bråkades om det, jag grät varje dag för jag visste att han därute skulle innebära katastrof och förstörelse. Min mamma försökte ringa mig den där dagen han drog, flera gånger, jag svarade inte. Det önskar jag idag att jag gjort men det är så mycket jag önskat att jag kunde gjort med min mamma. I min fantasi så har hon och stt världen tusen gånger om. Det är nog det som gör mest ont vi ät två ensamma självar hellre än tillsammans. Jag svarade inte för att jag orkade inte, de ringde bara mig när de ville ha något och så var det ju egentligen då också hon ville ha tröst men där var aldrig någon som tröstade mig. Litet senare var min bror uppe hos mig och berättade detta och sade att ni fick vi ställa upp för mor och jag minns att jag tänkte vad ironiskt, varför? Inte att jag ville strunta i henne men jag hade bara fått för mycket av ignorans. Detta var som sagt 2002. Tittente och företagskit började efter 2004 så som ni kan se så var jag inget för dem långt innan de och de behandlade mig väldigt dåligt.

Varför kunde de inte älska mig för den jag är? Jag är faktiskt en bra person men de ville aldrig lära känna mig. Jag önskar någon kunde rädda mig och utföra mirakel.