som verkligen fick mig att få upp ögonen ännu mer på hur jag borde ha haft det. Det var flera tecknade rutor där barnet tackade pappan för att han alltid fanns där, var tygg, gick att lita på osv. Det enda order av dessa 10-12 serierna som stämde in på min far var händig och då var det inte att han utnyttjade sin händighet mot mig precis. Jag blev liksom chockad efter att ha läst kortet och har tänkt på det en hel del idag också.

Hemma var det liksom underförstått att man skulle vara tyst, inte störa mor och far för då kunde helvetet braka loss, problem kunde man absolut inte komma med för som de sade när jag försökte berätta att min nästkusin mobbade mig i skolan(bry dig inte om det så slutar han) (så lätt är det inte alltid)

Någon att lita på har jag aldrig haft däremot så fick man leva på spänn sedan mycket ung ålder för man visste aldrig när någon av de där hemma skulle sticka kniven i ens rygg. Det var liksom en konstant krigszon då några timmar på natten var den enda frizonen vilket ju förkalrar varför jag än idag så NJUTER av nätterna och gärna är vaken då!