kan inte andas, panikkänslor, ska livet aldrig bli kul att leva? Och ja jag vet att det blir vad man gör det men ibland så kan man bara inte göra det.

Jag har gått i terapi i flera år, sökt mer hjälp, tagit antidepressiva, tagit avstånd från mitt tidigare liv inklusive föräldrar, hela vår bostad är inredd i färger och saker som ska få mig att må bättre. Allt jag egentligen vill är att bli lämnad i fred men då får man väl lämna landet för allt är bättre än detta hatsverige. Det var inte mitt val att bli sjuk, jag kämpade mot i typ nästan 30 år men jag var runt 5 år gammal när mina egna föräldrar började mobba mig och min 5 äldre bror visade upp sina våldstendenser som ingen vågade trotsa. Jag kämpade men som barn utan stöd så knäcks man till sist.  Det är inte kul att tvingas slåss mot sig själv varje dag att behöva kämpa varje dag för att överleva att aldrig känna lugn och ro att ha en cirkusföreställning i hjärnan att inte kunna lita på den. Ni ser en tomat min hjärna kan mycket väl få för sig att det är en gurka. Tyvärr det har hänt mer än en gång.