vaknade varannan timme inatt och tänkte och har så dåligt samvete för att jag inte svarat på min fars gott nytt år. Vill men kan inte, är en stor bromskloss klarar inte mer förnedrelse och förnekande. Har hela tiden också bilden på när min bror för x antal år sedan hade ett av sina utbrott på dem och isolerade sig i någon vecka eller månad och vägrade prata med dem. De pratade med mig om det, var oroliga och försökte prata med honom hela tiden men om jag inte hör av mig så är där tydligen ingen som kan tro att jag mår skit och lider och behöver någon men hur som helst i min värld svarar man på sms av artighet så mår så jävla skit. Det är inte jag.