Jag är så livrädd för den dagen de inte finns mer för att jag vet att hur jävla dåligt jag än mår idag så kommer det att öka tiofalls då för då är det slut. Jag fick aldrig mina föräldrar. Min bror kommer att göra mig ännu mer ledsen för att förstöra för mig var alltid hans melodi. Han var så avundsjuk på minsta lilla uppmärksamhet som jag fick och det var ju nästan 0 så då kan ni ju gissa avundsjukan. I mitt huvud när jag tänker på honom så har ahn namnet SATAN. Det är tyvärr så jag ser honom och att jag än idag trots ingen kontakt och så är skiträdd för att han ska skada mig det säger ju litet om vilken skräck han satte i mig. Jag var dock den den enda som inte visade honom skräcken utan stod upp mot honom till mina föräldrars fasa för livet hade ju varit ännu lättare för dem om jag också ställt in mig i ledet. Tänk att de tom tyckte att det var ok att han misshandlade mig. Att hans sambo fortfarande är ihop med honom kan jag inte fatta. Hon tom hörde mig bli misshandlad men gjorde ingenting mer än stängde dörren. Visst hon var gravid men jag hade aldrig inte gjort någonting. Gud vad han visste hur han skulle manipulera em och skrämma dem. Jag tänker ofta på mina föräldrar och försöker komma fram till att vi ska kunna ha kontakt från mitt håll men såvida jag inte kryper så existerar jag inte. Min far skickade ju ett gott nytt år. 10 dag senare så har jag fortfarande inte svarat och han har inte reagerat precis som han inte reagerat att jag inte svarat på förra sms där jag tror han välkomnade mig upp (råkade se en mening av det)

DE VAR ALDRIG DÄR FÖR MIG!! Jag vill ställa mig upp och skrika det till dem men de skulle inte lyssna. De skyulle vägra höra det. I deras värld så behandlade de ju tom oss lika.

Jag önskar världen kunde förstå hur jobbigt det är att må så här dåligt att varje dag kämpa för att inte ta sitt liv. Att ha en hjärna som tänkte hundra tankar på en gång även om de sitter och ser en jättespännande film. Att vakna upp med sorg i hjärtat och tillbringa hela dagen att slåss mot sorgen. Att aldrig inte känna en klump av obehag i kroppen. Att få hjärtrusning för minsta lilla sak. Att inte se någon mening med livet trots att du har en underbar sambo och underbara katter, att känna det som om världen svek dig så totalt. Att känna det som om du blivit totalt våldtagen av varenda människa i ditt liv som du trodde brydde sig om dig för du brydde dig om dem hur sjuka de än var. Behandla andra som du själv vill bli behandlad kiss my ASS! Att känna det som om hela ditt förflutna var en enda lögn ingenting var sant.  Att behöva slåss alltid.

HATAR ALLT!